Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är inte vårt fel,» ropade Åkerstein; »har ni valt
honom till er president, så får ni också dra följderna.»
»A la barricade, a la barricade!» skreko om hvarandra
barrikadkämparne, fattande tag uti min martialiske landsman
och äfvenledes mig, fast jag hvarken såg martialisk ut eller
hade hög mössa, och himlen vet, hur det gått med oss, om
icke Mon-bijou hjelpt oss ur knipan. Det var också hög tid,
ty ljudet af trummorna och af kavallerischocken hördes allt
närmare och närmare.
»Dessa herrar äro inga ungrare,» intygade Mon-bijou,
»jag känner dem begge. Han med höga mössan är
tanddoktor. Jag har flere gånger sett honom draga ut tänder på
Place de la Victoire, och den andre är hans medhjelpare.»
Oaktadt det kritiska i stunden, måste jag draga på mun,
när jag hörde min martialiske landsman uppgifvas som
tandläkare, han som ännu icke hunnit sätta i nya tänder i stället
för dem han nyligen sväljt ner. De som på de öppna
platserna i Paris praktisera som tandläkare äro fullt ut lika
fantastiskt utstyrda som de hvilka sälja blyertspennor.
Mon-bijous lyckade fint, åt hvilken Åkersteins kostym gaf all
trovärdighet, »räddade oss från hjeltedöden», såsom Åkerstein
många gånger derefter brukade säga.
Efter flere timmars omväg, hvarunder vi på afstånd hörde
handgevären smattra och kanonerna dåna, kommo vi lyckligt
hem, en hvartill sig, och i lagom tid, ty just vid
skymningens inbrott tillspärrades de mest trafikerade gatorna af
trupper både till häst och fot. Under hela aftonen och
första hälften af natten hördes gatustriden rasa, i synnerhet
åt det håll der boulevarderna lågo. Först efter
midnattstimmen inträdde nattens tystnad för en hvar. Men grafvens
tystnad hade långt förut inträdt för mången.
Femte dagen.
Paris är allt för alla. Det är nöjet för de lättsinniga,
äran för de äregiriga, lyckan för dem som spekulera. Det är
en stad af socker, liksom London är en stad af kol. Men
hvad man minst kunde tro Paris om är, att det någon gång
äfven kan vara en stad af tårar. Knappast något öga var
torrt af de många jag mötte morgonen efter den 4 december,
och mest gråtögda voro de eljest så glada boulevarderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
