Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarifrån annars allt strängeligen aflyses som erinrar om
nöden och eländet. Dit vågar ej tiggaren sticka sin fot, han
får ej skrapa den fina asfalten med sin krycka. Det må vara
huru som helst med det öfriga Paris; men boulevarderna,
Paris’ breda bälte, måste alltid briljera, likt en indianhöfdings
skört gnistrande af perlor och ädelstenar.
Men, som sagdt är, morgonen till den 5 december syntes
bältet illa medfaret, för att icke säga rent af utplundradt.
Öfverallt förstörelse, öfverallt spår efter våldet och döden. De
höga husen voro bokstafligen öfversköljda af kulregnet. De
stora hålen i husgaflarna visade hvar kanonkulorna gått in
för att våldgästa, och på flere fasader voro öppningarna i
muren så stora, att man kunde titta in i rummen. Flere hus
stodo utdöda. Under striden den föregående natten hade
öfverst från vinden skott lossats på trupperna, hette det, och
derefter hade soldaterna rusat upp i alla våningarna, spetsande
på bajonetterna män, qvinnor och barn. Man berättade, att
för knappast en halftimme sedan <hade stora vagnar hållit
utanför dessa hus och affört högar af lik. Som man finner,
hade soldatesken gått grundligt till väga.
Vid Porte St. Denis visade förstörelsen sitt mästerstycke.
En hop arbetsfolk var sysselsatt med att borttaga Damiens
barrikad. Menide begge hörnhusen, mellan hvilka barrikaden
sträckte sig, voro i ruiner. Stridens hufvudpunkt tycktes ha
varit der. Också voro gatstenarna i den trakten mest
rödfärgade; man kunde se, att blodet der flutit i strömmar. Jag
tittade in i den portgång, der jag dagen förut sett den vackra
Mon-bijou framför sitt bord med förfriskningar och
ammunition. Ingenting annat förmärktes nu än högar af stenar och
grus, som nedfallit från hvalf och sidoväggar.
Hvad hade väl blifvit af den tappre Damien och hans brud?
[ag vände mig till en af dem som undanröjde barrikaden.
»Monsieur, här har gått hett till i natt,» yttrade jag.
»Ja,» svarade arbetskarlen med dof röst och utan att se
upp från sitt arbete.
»Och många ha stupat här?» fortfor jag.
»Alla.»
»Hur många ungefär?» frågade jag, i tanke att
der-igenom finna någon ledtråd till det unga parets öde.
»Hur många?» upprepade arbetaren, »Fråga La morgue!
Fråga Montmartre!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
