Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spännen, medelst hvilka damerna den tiden brukade binda
upp sina klädningar. På golfvet nära hans stol satt en gosse
af ungefär sex års ålder.
Didier, vid hjelpligt lynne när jag inträdde, blef
ögonblickligen dyster, när talet föll på statskuppen och dess
närmaste följder.
»Mycket tappert och ädelt folk har stupat,» sade han;
»det är endast, det tappra och ädla som våga något. Det
fega och det usla akta sig nog. Men hvad mer? Den
obesjungna tapperheten skiljer sig föga från den begrafna
fegheten, som det heter på något ställe.»
Det är hos Horatius man återfinner denna sentens. Med
all säkerhet var Horatius obekant för monsieur Didier. Men
fransmannen griper sentenser ur luften, och det förefaller
ibland, som om han kunde se genom permarna till den, bok
han knappast öppnar.
»Emellertid gick det mycket illa den här gången,
monsieur Didier,» yttrade jag.
»Helt naturligt,» svarade han. »Visst kommer man någon
gång fram genom sina vänners bistånd; men aldrig kommer
man så långt som när man bäres på sina fienders axlar.
Det är icke Napoleon som gjort statskuppen, utan det är
hans fiender i den sprängda nationalförsamlingen. Napoleon
är blott en konjunkturernas trogne drabant, och han skyr intet.
Han skulle qväfva Paris i ett haf af lågor, innan han droge
sig tillbaka öfver Kanalen igen, och han skulle fatta en
sugga vid svansen, om han ej på annat sätt kunde komma
öfver ett dike.»
»Och folkqvarteren! Och Faubourg St. Antoine, som
satt med armarna i kors!» anmärkte jag.
»Det fordras minst två armar för att bära dem i kors,»
replikerade Didier, »och Faubourg St. Antoine har knappt
en, liksom det knappast har ett ben att gå på. Faubourg St.
Antoine är invalid, liksom jag, tack vare de olyckliga-
junidagarna 1848. Och för öfrigt gör aldrig samma generation
två revolutioner. Den generation, som gjort en, blir
öfver-mätt och orörlig som en Boa constrictor, och ett barn kan
döda den. Men när denne gosse, ni ser, får skägg på hakan,
när han en dag blir man, då är det färdigt igen. Eller
tror ni väl, att de hundratals qvinnor och barn, som
Can-robert denna dag jagade ned i St. Martin-kanalen, tror ni
väl, att deras röster förgäfves ropat till höjden! Nej! Nej!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
