Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det blå sidenförklädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad Trekanten särskildt angår, hade han ingen vidare
olägenhet från detta håll. Ingen skadade hans vedbodlås,
men ingen bad honom heller om att få låna ved.
Det var för mycken drift, tyckte förmodligen muraren
i Trekanten.
Welinder var arbetsam, ordentlig och visst icke oskicklig
i sitt yrke, men utsigten till bergning ingenting mindre
än lofvande. Något för mycket enstöring för sin ålder, hade
han beröring med få och förord af ingen. Han hade några
bekanta, men inga vänner, och sådana sökte han ej.
»En rätt och slätt bekant nöjer sig med »god morgon»
och »god afton», brukade han säga; »men för en vän måste
man bereda sig på uppoffringar, ja nära nog bereda sig på
att dö. För fattig för det förra, finner jag alldeles för
tidigt det senare!»
Hvad som gör vänskapen oupplöslig och ökar dess
behag, det är vissheten derom. Men det var just denna han
saknade. Han hade en barndomsvän, arkitekt som han
sjelf. Men en gång fick han ett arbete, som denne bespetsat
sig på, och dermed var det slut. Sålunda kom han tidigt
nog till den öfvertygelse, att ungdomen, som vid sitt
inträde i verlden tror sig möta sympatier öfverallt, likväl endast
möter intressen.
Derför blef han icke litet öfverraskad, när han ett tu
tre fann sig vara föremål för en oförklarlig välvilja. Efter
den der händelsen i Trekanten gick ingen julafton förbi,
att han icke fick en julklapp, utan att begripa från hvem.
Det hade börjat med något så simpelt som ett par ullstrumpor,
men fortsattes med tofflor, morgonrock m. m., det
sist gifna alltid något dyrbarare än det nästföregående.
Meteorstenar falla från skyn. Icke så med tofflor eller
morgonrockar. De måste komma från någon på jorden, från ett
fruntimmer bestämdt. Endast fruntimmer tänka på så
nyttiga saker.
Han ansitte sina bekanta — förgäfves. Han annonserade
till och med i tidningarna — lika fruktlöst. En tid
tog han sig till att noga mönstra alla qvinnor han mötte
på gatan. Ingen röjde någon lust att ge honom julklapp. Han
blef nästan förtviflad öfver detta flöde ur osynlig källa.
Anonymiteten, äfven den mest välgörande, kan blifva en
plågoande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
