Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gården vid Gumshornsgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gudskelof!» pustade han. »Aldrig har jag varit der
förut, och aldrig kommer jag dit mera. Ett stort hus med
många våningar, likt Babels torn, och en hop tvärviggar
öfverallt. En satt med penna bakom örat och snusade, en
annan satt med en sudd i hand, en tredje nystade segelgarn,
en fjerde satt och sof med glasögonen under näsan
och så vidare. Bär det der sig på längden, så är lyckan
god. Och sådant bråk för att få ut mina fattiga styfrar!
Först tre trappor upp och så tre trappor ned igen, och så
två trappor upp och så utför igen, och så en trappa upp
eller ned, det minns jag inte, men jag minns, att i
bankofarstun satt en gumma och sålde löskragar för fyra skillingar
stycket, och det var det enda förnuftiga i detta hus.»
Det var, som man finner, en skonslös kritik öfver det
gamla banksystemet.
»Men hvad var det!» utbrast fru Strandlund, resande
sig häftigt från stolen; »det var bestämdt någon som glodde
på rutan.»
Strandlund öppnade fönstret och tittade ut.
»Jag hör steg, men ser ingen,» sade han.
»Kanske någon tiggare,» menade hon.
»Det kan jag omöjligen tro,» menade han och med skäl.
Ingen tiggare vågade någonsin visa sig på Strandlunds gård.
Hatare af allt slöseri, såg han i tiggaren den värste slösaren
af alla, den som slösat bort hela sitt lif. Också höll han
ordentlig jagt efter sådana.
Det hade dock varit bättre, om det varit en vanlig
tiggare, ty derpå följande natt väcktes Strandlund ur sin
goda sömn af någon som våldsamt ruskade honom.
Uppslående ögonen, varseblef han två manspersoner, som stodo
vid hans säng, den ena med brinnande ljus i hand. Det
var inga ljusens englar eller af det slag den rättfärdige ser
i sin dröm. Till yttermera visso voro de svärtade i ansigtet.
»Vi behöfva låna mynt, far lille!» började den ene af
de två.
»Jag lånar inte ut något,» svarade Strandlund genast
och af gammal vana.
»Nå, så köp af oss då, vi ä’ smideshandlare,» började
den andre; »köp den här nätta tingesten,» fortfor han, i det
han svängde midt för gubbens näsa en bred, skarpslipad knif.
»Och det skall vara gaffel till knifven,» tillade den
förste, visande en knif något smalare och längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
