- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död /
31

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madaskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Herra vill så ha,» svarade hon; »och nog gick det
välan an, bara di kunne lära folk att äta hö och halm i ställe.
Häromsistens skicka Landtbruksakadäma oss på halsa en
vasker, som skulle lära oss spinna med två ändar på en
gång. Tockna tokerier di hitta på, och det ska jag säga
dem midt opp i syna, så långa och storiga di än ä’!»

»Kära herr kunglig förridare, hur är det med vår
gamle Carl Johan nu för tiden?» frågade en gammal
sten-huggarenka.

»Åjo, tackar å hans vägnar,» svarade kunglig förridarn,
strykande sig om hakan; »vi gjorde en rutsch ut till
Djurgården i dag, och vi skulle må mycket bättre, om vi väl
voro af med de fördömda tidningarna och det nedriga
Aftonbladet, som inte lemnar oss ett ögonblicks lugn. Ni
läser väl inte Aftonbladet, min nådiga?»

»Nå, hvad tycker sektern om Emma?» frågade
Madaskan Evers; »är hon inte rar? Och så duktig se’n! Hon är
inte ängslig för att skura af ett golf, om det kniper, och
ändå har hon broderat den här sidenhufvan åt mig på min
födelsedag. Jag tjente hos hennes föräldrar strax efter det
jag blef enka, men de bemötte mig mer som en vän.
Flickan har jag skött se’n hon kom till, i messlingen och i
kopporna med, och jag band händerna på henne, så hon
inte skulle rifva sig. Inte ett ätr,. herre, inte på något
ställe. Ack! De ha alla varit så goda mot mig!»

Evers betraktade med djup rörelse denna qvinna, som i
sina egna mödor och besvär såg ett bevis på andras godhet.

»Bästa herr kunglig löpare, är det sannt, att
kronprinsen har slädparti i morgon?» frågade en gammal
kläd-ståndsfru.

»Så är det, min söta vän!» svarade kunglig löparen,
sträckande på sig; »vi ha middag på Drottningholm och
sedan ha vi bal.»

»Jag har inte sett kronprinsen, se’n jag i somras såg
honom äta på Rosendal.»

»Herre Gud, hvad den kronprinsen är söt, när han äterl»
sa’ Petterssonskan, som händelsevis befann sig i närheten.

»Antingen han äter eller inte äter, så är det en god
och nådig herre,» förklarade kunglig löparen, »och bli vi
väl en gång herrar på täppan, så ska det bli annat här i
landet än det elände som nu . . .»

Nu spelade musiken upp till en ny dans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/5/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free