Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hygglig militär, som, jag är säker på det, icke uppehåller
mig längre, ty det är en stackars sjuk jag går att besöka.»
Derpå fortsatte hon sin väg, och gradpasseraren såg
henne försvinna genom den stora svarta porten, som leder
till sjelfva korsvirksbyggnaden, hvilken den tiden kallades
»Mörkret», en benämning onekligen på sin rätta plats.
Många tankar hvälfdes i den unge militärens hufvud, och
en af dem satte han strax i verket. Han smög varsamt
utefter planket, af samma färg som porten, kom så in på en
liten gård, smög lika försigtigt förbi den inre sidan af huset,
ty på denna fanns ej ingång, vek af åt venster, så att han
befann sig vid gafveln, och på denna upptäckte han en låg
förfallen port, som ledde till en trång farstu, der han
möjligen kunde stå rak. Han kröp dock in så ljudlöst han
förmådde och fick sigte på en dörr till höger. Han ärnade
lägga handen på nyckeln till denna dörr, då han hejdades
af några röster inifrån.
»Och du bedrar dig ej, du är fullt säker på att det
var han?» hördes en stark basröst.
»Ja, densamme,» svarade samma mjuka stämma, som
han nyss hört.
»Men om han kände igen digl»
»Han talade till mig, men jag tror inte han kände
igen mig.»
»Satanas! Någon rörde vid låsetI»
Nu ansåg vår gradpasserare tiden inne att knacka på
dörren, hvilken också genast uppslogs, och det med den
fart, att Frans v. K** nära nog fått den i ansigtet på sig.
»Hvem är ni? Hvad vill ni?» ropade samma basröst,
och vår gradpasserare såg framför sig en medelålders man
af jättelik kroppsbyggnad, men hvars ansigte var nästan
igenväxt af svart hår och skägg.
»Ursäktal» svarade gradpasseraren, icke utan en viss
dallring på rösten; »jag trodde, det bodde här en
gradpasserare med namn Lundström; men förlåt, jag ser att jag
misstagit mig,» tilläde han, dragande sig tillbaka ur den
trånga farstun.
Men icke nog dermed, han påskyndade sina steg för
att uppnå porten. Men innan han uppnått den, såg han
den svartmuskige rusa efter med en qvarterslång knif i
högsta hugg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
