Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Står det så till!» mumlade v. K** mellan tänderna.
»Baronen är sin kosl Då kommer jag i grefvens tid,» tilläde
han med vanlig sorglöshet.
Bordet var nu dukadt, och vår löjtnant slog sig ned,
spisande ensam, och hvitlingen med sin sherry och haren
med diverse grönt försvunno spårlöst. Derpå följde ett
kaffe och en likör, som ytterligare styrkte hans goda tanke
om familjens välbefinnande, åtminstone hvad kök och källare
angick. Derefter, och då ingen inomhus tycktes sinnad att
hålla honom sällskap, gick han ned i trädgården och
beundrade, med cigarren i mun, bergamotterna, som grenarne
med möda uppburo. Han mötte en äldre man, inspektören
på gården, med hvilken han gaf sig i språk om hvarjehanda
och slutligen äfven om dagens sorgliga tilldragelse.
»Det är en kanalje, så baron han än är,» förklarade
inspektören; »öfverge en så söt och duglig flicka och som
jag sett växa upp, se’n hon var helt liten. Hade jag honom
mellan skål och vägg, så knäckte jag honom som man
knäcker hummer.»
»Men hummer är dock inte att förakta,» anmärkte
löjtnanten.
»Sannt nog,» medgaf inspektören; »jagborde hellre likna
honom vid en manet, som bränner allt han vidrör, men förr
eller senare drages ned i det djup, hvarifrån han kommit.»
Tidigt derpå följande dag, och innan ännu någon af
familjen visat sig, begaf sig vår löjtnant i full uniform på
väg till residensstaden, för att der uppvakta sin nye chef.
Det var tre mils resa, och han kom nätt och jemt till den
vanliga tiden för uppvaktningen. Hos chefen sammanträffade
han med flere kamrater och förmän, bland hvilka baron L**,
en stolt, ståtlig man, icke mycket öfver trettitalet. Efter
uppvaktningen inbjöds Frans v. K** af ett halft
dussin-jemnåriga kamrater på frukost å stadskällaren. Samtalet
rörde sig förnämligast kring baron L** och den uppslagna
förlofningen. En uppslagen förlofning intresserar mer än
en ingången. Baron L**s handlingssätt ogillades ällmänt.
»Och ändå,» inföll en af sällskapet, »ändå vore man färdig
ursäkta honom, ty man kan få solstyng af mindre. Visst är
Malvina F** ren som det renaste vatten, men den andra är
fradgande champagne. Törstig eller otörstig, tömmer man den.»
»Den andra?» upprepade v. K**, »har han då redan en
annan, den vindböjteln, så kapten han är!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
