Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gränd dröjde han en god stund, liksom väntande på någon.
Ändtligen syntes L** ånyo, den gången ensam. Frans v.
K*;i: upphann honom snart.
»Herr kapten,» sade han; »jag kommer att göra er det
största obehag, men på samma gång den största tjenst!»
Kaptenen mätte löjtnanten med undrande blickar.
»Jag känner henne ni nyss ledsagade,» fortfor v. K**,
»och jag känner också den som uppges vara hennes far.
Jag såg dem i Stockholm för nära fem år tillbaka. De höllo
sig dolda då och hade skäl dertill: polisen slog efter dem,
de voro misstänkta för förfalskning af bankens sedlar, men
kommo undan. Hvar de sedan den tiden uppehållit sig, vet
jag ej, men . . . För all del sansa er, herr kapten I Tag min
arm och följ mig! Det är nödvändigt att ni hör mig till slut.»
Baron L** hade blifvit askgrå i ansigtet, och han
hvi-lade tungt på löjtnantens arm, medan denne berättade allt
hvad läsaren redan känner.
»Om hvad ni säger är sannt,» började ändtligen
baronen, hackande tänderna som af frossa och farande med
handen flere hvarf öfver sitt ansigte, »då återstår mig endast
en kula för pannan . . . Har ni för någon annan här på
orten sagt hvad ni nu sagt mig?»
»Nej.»
»Gudskelof! Det var åtminstone en sten från mitt
bröst. Men hvad ärnar ni göra nu?»
»Min pligt som medborgare och hederlig karl. Jag
går från er till myndigheterna på stället.»
»Af barmhertighet, af nåd! Dröj åtminstone en stund!»
utbrast baronen med förtviflan i ansigte och åtbörder. »Ni
kan ha misstagit er, äfven ni. Ett enda ord med dem bör
vara nog för att häfva allt tvifvel å min sida och
förekomma en möjlig orättvisa å er. Unna mig blott en timme!
På mina knän ville jag be er derom!»
»Hvar träffas vi efter en timme?»
»Hemma hos mig, om ni vill hedra en olycklig med
ett besök. Knacka fyra slag på dörren 1 Den öppnas endast
för er.»
De skildes. Löjtnanten återvände till det glada lag
han lemnat. Men efter en timmes förlopp knackade han
på baronens dörr. Den öppnades. Löjtnanten steg in, men
tog ett steg tillbaka. Han trodde sig se en vålnad. Den
stolte, ståtlige mannen var oigenkännelig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
