Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stånddrabantens gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dansar jag med ingen ann.» Afundsjukan var redan väckt;
nu kom åtlöjet och lade sten på börda. En annan gång
sade jag: »Det må nu hända hvad som helst, men ett vet
jag, och det är, att jag aldrig kan bli fattig.» Jag hade hört
det der af min mor och andra, och min uppfostran hade
fortgått på det sättet. I pensionen fick jag lära språk,
ritning och musik, och ofta sade min mor till mig: »Var flitig
och lär dig, så du inte behöfver skämmas inför menniskor!»
Det hade varit bättre om hon sagt: »Lär dig ödmjukhet och
humanitet, så att du inte behöfver skämmas inför Gud!»
»Derför, när olyckan kom,» fortfor gumman, »och den
kom snart, hade jag ingens deltagande, än mindre hjelp att
påräkna. Min far, invecklad i Armfelts process, dog i
landsflykt, dertill dömd af förmyndar-regeringen, och
hvar-för? För det han troget tjenat en kung. Men att ha
troget tjenat en regent, som är död, det är nära nog ett
majestätsbrott mot den regent som lefver.
»Med Malin Rudenschöld och så många andra
inblandades jag i saken, och chikan och fängelse hörde till
ordningen för dagen. Det ena slaget följde på det andra.
Äfven den högsta lycka lemnar alltid något öfrigt att önska.
Endast olyckan är fullständig. Ingen hand räcktes till min
hjelp. »Det kan vara synd om henne,» hette det, »men
det är rätt, det skulle så gå.» Jag blef ett rof för den
djupaste förtviflan.
»En dag vaknade jag som kejsarinna, omgifven af ett
lysande hof och ledande ett stort folks öden. Min första
uppgift var att lyckliggöra, och jag delade ut ordnar åt en hvar,
och när jag räckte handen till kyssning, kommo rikets store
framstupa som gäss, och när de kysst, gingo de baklänges
som kräftor. Så ofta något af mina barn föddes, såg jag
folket lyckligt och hänryckt löpa till templet för att tacka
Gud. »Ack,» ropade jag, »om jag dagligen kunde bereda
mitt folk en sådan lycka I» Tunga voro dock
regerings-omsorgerna. När utrikes ärenden underdånigst föredrogos,
sattes jag på en snurrstol och snurrades omkring, så att jag
aldrig begrep hvar jag var hemma. »Det är just det fina i
diplomatien,» sade man mig. Vid underdånig föredragning
af inrikes ärenden stäldes jag än under en takränna och än
under en slang och fick så mycket vatten öfver hufvudet,
att jag kiknade. »Så regeras öfverallt,» försäkrade man.
Bedröfliga voro den kungliga servisen och det kungliga köket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
