Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett brushufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det har ni aldrig gjort och kommer icke heller att
göra,» tillade Tollin.
Adlerbrandt rusade på dörren. Tollin var icke stort
behagligare för sina vänner. Sjelf en sann vän i ordets
fulla bemärkelse, lade han alltid sanning i vänskapen, något
som vännerna sällan höllo honom räkning för. En tid stod
han i godt förhållande till Johan Johansson, den på sin tid
så bekante f. d. redaktören af Argus. Men en dag mötte
Johansson Tollin på gatan.
»Hör hitl» ropade Johansson med sin vanliga stentorsstämma;
Ȋr det du som ritat den der gemena karrikatyren
öfver mig?»
Saken var den, att Johansson helt nyligen för sju af
Stockholms bagare författat en skrifvelse till konungen,
innehållande den bittraste klagan öfver, att allmogen tilläts föra
in bröd och sälja det på hufvudstadens torg. Detta gaf
Tollin anledning till en karrikatyr, framställande Johanssons
välbekanta bild, bärande på hufvudet, i stället för den
vanliga höga hatten, en tornlik figur, kallad »Sju bagares
torn» och med sju ugnsrakor sammanfogade till en plym.
»Jag har ritat karrikatyren,» medgaf Tollin; »men det
gemena ligger väl uti att för några egennyttiga bagares
skull ...»
»Sju var det,» rättade Johansson, angelägen om att
klienternas antal icke nedsattes, »och du blygs inte för en
sådan karrikatyr?»
»Lika litet som du blygs för att motarbeta en hel fattig
menighets billiga rättighet, och det blott till förmån för tre
eller fyra rika bagare.»
»Sju var det,» rättade Johansson. »Men jag skall säga
er ett ord så godt som två och det är, att från denna stund
känna vi ej mer hvarandra.»
»Jag tänker, jag, att först nu känna vi riktigt hvarann!»
genmälde Tollin; »men hur är det, det var ju sex bagare?»
»Sju var det, lymmel!» röt Johansson och hastade bort.
Och på samma sätt gick det med så många andra af
Tollins vänner, och likväl fanns det ingen, icke ens bland
hans värsta fiender, som vågade förneka, att sådan han
visade sig, var han ock i själ och hjerta. Det stod icke till
att upptäcka ens skuggan af ett karakterslyte hos denne
man. Men han var en galning naturligtvis. I verldens ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
