Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om en skeppsbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svart som bläck, och öfver detta allt var ett flor af rök
från den delen af vraket, som ännu höjde sig öfver strömmens
fåror.
»Hvad såg du?» frågade jag Olander.
»Mitt ansigte,» svarade denne, »min egen bild så
tydlig, som om jag tittat i en spegel.»
»Omöjligt,» förklarade Hellström med skäl, ty det stod
icke till att spegla sig i denna vidriga rykande mörja.
»Jo, jo,» försäkrade Olander, »jag såg det tydligt och ...
jag ser det än ... se, se! Ser ni då inte? Att ni inte ser!»
Vi tittade ånyo, men någonting som återspeglades sågo
vi ej.
»Då borde väl också vi kunna se oss,» anmärkte
Hellström; »du yrar, kära Fritz!»
»Och mitt ansigte var som på en död,» fortfor Olander
med begge händerna för ansigtet; »det var ett lik
jag såg.»
»Och det var du?»
»Ja, ja, så rysligt!»
»Din toker!» utbrast Hellström.
»Låt oss ro hem! För all del sätt mig i land!» bad
Fritz.
Vi efterkommo hans önskan; men sedan vi satt honom
i land, begåfvo Hellström och jag oss ut på strömmen igen,
ilande fram och tillbaka med vår lilla båt, dröjde ute så
länge elden varade, och den varade hela dagen.
Det norska skeppets brand var blott en af de många
episoderna från denna olycksdag. Den stolte tremastaren,
flere än en gång oceanens beherskare, hade slutat sin
historia. Men dess botten hade derför icke slutat sin.
Inköpt af en kapten Frisk, bogserades den till Skeppsholmen,
begagnades flere år som badsump och inbragte sin egare
god inkomst. Efter egarens död inköptes samma skeppsbotten
af en stenhuggare Dubois, som lät bogsera den till
Lidingöbro och derefter använde den till grund för en
sommarpaviljong med flere rum, hvilka dels beboddes af
honom sjelf, dels uthyrdes till sommarnöje åt andra.
Dubois, som hade sitt stenhuggeri vid Artilleriplan å
Ladugårdslandet, var ett original. Ovanligt rå till det yttre,
var han dock hjelpsam och gästfri, hade öppet bord för
alla som ville besöka honom, såg ofta hos sig de förnämste
af kungl. teaterns artister, åt middag precis klockan tolf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
