Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en viss matador, som, när han endast hade kredit hos sin
sockerbagare, fodrade sina hästar med mandeltårta.»
Det hus, vi trädde in i, hade den tiden blott ett rum
— nu lär det ha fått ett kök på rummets bekostnad —
och det hade icke mindre än tre fönsterlufter, men föreföll
mig, det oaktadt, alldeles för litet för två personer, vana
vid någon beqvämlighet. Rummet var dock nytapetseradt
och icke heller så illa möbleradt.
Vi mottogos af ett ungt, välklädt fruntimmer, stark
brunett, stora stenkolsögon, bländande vid första ögonkastet,
mer lysande än värmande vid det andra. Gestalten, hög
och välformad, hade något rankigt i rörelsen, men röjde
seghet och kraft. Det är också rankans natur, och är stödet
för svagt, böjer det sig. En kännare af raserna hade
genast i bror Asks hustru igenkänt zigenerskan. Hon hade i
handen en stor konfektpåse och var ifrigt sysselsatt med
dess innehåll.
Byron förmådde ej se en ung, vacker qvinna äta, och
medgifvas måste, att t. ex. en smörgås ej kläder henne;
men några karameller, några sockerbröd kunna väl ej skada
behagen, om ej på längden tänderna. Presentationen var
snart gjord.
»Vi ha läst hebreiska tillsammans i Rhodins skola,»
underrättade mannen, »men inte ett enda ord mins jag
deraf, gälde det ock mitt lif. Om, såsom gubben Rhodin
påstod, hebreiskan är Guds och englarnes enda språk, så
sannerligen jag vet, hur jag skall reda mig på den yttersta
dagen.»
I detsamma hördes en svag knackning på dörren.
Hustrun spratt till, ett obeskrifligt leende fylde hennes
läppar, och hon tog ett steg för att hasta till dörren; men
mannen förekom henne och skyndade ut, hvarefter dörren
tillstängdes efter honom. Några hviskande röster hördes
utifrån. Derefter blef det tyst, och nu befann jag mig
ensam med bror Asks hustru.
Jag såg, att jag kommit olägligt. Någon hade infunnit
sig, den man gerna ville taga emot, men som min närvaro
hindrat. Den svartögda frun dolde illa sin missbelåtenhet,
i fall hon ens brydde sig om att dölja den.
»Det skulle göra mig ondt, om jag på något sätt
besvärade,» började jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
