Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Åh fan! Hördes det ända hit? Hvad ville jag göra?
Han var efter mig med yxan i högsta hugg. Jag gaf honom
ett par lösa patroner i näsan. Sedan Lagerstråle mördades,
går jag alltid med vapen på fickan.»
»Oladdade?»
»Löst krut mot löst folk, lika mot lika.»
Vi voro nu uppe hos mig.
»Låna mig nu hatt, rock och galoscher eller hvad du
har!» bad Ö., i det han slängde af sig sin trasiga pels; »jag
tappade både bottforer och mössa, när jag kastade mig öfver
planket. Men vänta, jag har ju min chapeau-bas i pelsen.»
Ö. ryckte sin chapeau-bas ur pelsfickan och visade sig
nu i full balparyr: brun frack med förgylda knappar, hvit
halsduk, hvit sidenväst, tätt åtsittande svarta pantalonger,
svarta silkesstrumpor, lackerade skor. Han var lång, smal,
ovanligt välväxt. En hjeltetenor skulle ha gifvit halfva sin
årslön för sådana ben. Hans ansigte var icke vackert, något
för inmynt, näsan för lång, men ögonen blixtrande, skarpa,
rastlöst härdade i mark och på sjö.
Så såg Stockholms Don Juan den tiden ut, firad af
höga och låga, lika eftersökt som sökande.
»Släpp mig ut en annan väg,» anhöll Don Juan, »och
ursäkta mig för allt det besvär jag gjort dig! Samma
återtjenst, i fall du behöfver det en gång. Men lägg dig aldrig
mellan barken och trädet, ty ingenting blir på längden så
qvistigt! Ack, hvad får man ej lida för ett fagert skinn!»
Så slutades efterspelet till balen på Claes-på-hörnet
denna natt.
Tidigt dagen derpå gick jag ut för att taga min
vanliga motion. Vid Ladugårdslands tull mötte jag
tullinspektören, åtföljd af några uppsyningsmän. Den tiden fanns
ännu bevakning vid Stockholms tullar. Inspektören vid
Ladugårdslands tull, en af mina grannar för resten, var mig
välbekant, en f. d. major, gammal och grå, men reslig och
kraftfull ännu. Han kom raskt emot mig, gnuggade
händerna och med strålande ansigte.
»I natt, må herrn tro, har det gått hett till i
Tyskbagarbergen,» berättade han. »Jag har levererat ett helt
lurendrejarband ordentlig batalj. Jag hade fått hum om, att
man hade något maskopi för sig i qvarnen der, och föll
öfver dem just som de höllo på att föra bort de packor de
haft förvarade i qvarnen. De voro beväpnade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
