Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu har, som jag tror, Fiskargången sin herskarinna, den
s. k. »Fiskdrottningen». Den tronen har väl aldrig stått
öde, och man bestiger den icke med födselns rätt, utan med
talangens, någon gång kanske äfven med styrkans; men
diplomaternas drottning var en okänd storhet för mig.
Jag väntade förgäfves ett svar på min fråga. I stället
såg jag min vän grosshandlaren stirra tillbaka på det bord
han nyss med sådan fasa lemnat. Den svarta
sammetsdominon satt ännu qvar; men i ersättning för en förlorad
kavaljer hade hon fått två nya, begge likaledes i djup domino
och med maskerna för ansigtet. Den qvinliga dominon hade
visserligen ryggen vänd åt oss, men det var dock lätt att
se, att hon ånyo aftagit masken, denna gång icke till hälften,
utan helt och hållet och utan att det ringaste obehag
förmärktes hos de andra.
Min vän grosshandlaren tog några steg längre in i
rummet och stannade, fast på något afstånd, framför detta
besynnerliga bord; men der stod han som förstenad med
långt framskjutet hufvud och orörliga ögon. Jag följde
honom, så att äfven jag fick tillfälle att betrakta de tre vid
bordet. Hvad jag väntade fick jag ej se och blef icke
missbelåten för det; ty vid första ögonkast fann jag, att min
vän grosshandlaren låtit den svarta silkesdominon den
grymmaste orättvisa vederfaras.
Damen med den briljanterade ormslingan i tocken
visade ett par mörka granna ögon, och det minst vackra i
hennes ansigte var ej näsan. Väl tycktes hon vara vid den
åldern, då qvinnan icke gerna firar sin födelsedag; men har
sommaren sina blommor, så har hösten sin frukt, och hvad
som blir, blir på sin höjd en smakfråga.
Nu kom den sköna att kasta sina blickar på min
förstenade kamrat och brast dervid ut i det lifligaste skratt,
hvaruti hennes begge kavaljerer på det hjertligaste instämde.
Min vän grosshandlaren strök sig med handen öfver
panna och ögon och lemnade derefter skänkrummet. Jag
gjorde detsamma, efter att ånyo ha kastat en granskande
blick på den svarta sammetsdominon vid bordet.
»Om det var Diplomaternas drottning,» sade jag till
min snopne kamrat, under det vi gingo utför trapporna,
»så gör hon skäl för benämningen. Hon hade bestämdt
lösnäsa under masken, och det var på den kroken du
hängde upp dig, stackars bror!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
