Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var icke blott Ryssland, utan äfven Österrike; de
dela helt cordialt gracerna mellan sig.»
Skada att inte Preussen var med; då hade man haft
en lefvande tafla af Polens delning.
*
Den som en afton under den mörka årstiden vandrar
mellan de höga husraderna äfven vid våra större gator och
kastar en blick uppåt de begge raderna, kan genast göra
den anmärkningen, att, med undantag af bottenvåningarna,
som inrymma handelsbodar och förfriskningsställen, nästan
allt det öfriga framställer sig öde och dystert. Mörkret
gapar ur hundratusentals fönsterrutor. Icke ens skenet af
en kakelugnsbrasa flammar derifrån. Men åt gårdssidorna
är det både ljust och varmt; der packa familjerna in sig,
glada att kunna hushålla på ljus och ved, men icke på rum,
som likväl kosta vida mer och högst sällan begagnas. Detta
är ett karaktersdrag hos vår goda hufvudstad: mycket för
verlden, litet för sig sjelf och för egen beqvämlighet.
Men vid tiden för denna berättelse fanns det vid
Regeringsgatan en större våning en trappa upp, som alltid var
rikt upplyst från klockan åtta på qvällen ända till dagningen.
Det var der Diplomaternas drottning mottog medlemmarne
af diplomatiska kåren. Man träffades der på neutralt
område, slapp tala om politik, hvilket skall vara lika
motbjudande för diplomater som det är för läkare, samlade till
konsultation, att tala om sjukdomar och medicin. Det är
kanske med dem som med Roms augurer: de kunna ej
mötas utan att le.
Marionetter i sina regeringars hand, fingo på detta
fridlysta ställe herrar diplomater spela sina egna kort, till och
med lägga dem öppna på bordet. Deremellan talade man
om teaterpjeser, mest dock om baletter, allramest om de
vackra ben och små fötter, som utföra dem. Så fann Jupiter
alltid sin störste glädje hos svaga dödliga, helst hos de
svagaste bland dem.
En afton — ungefär en vecka efter maskeraden —
var den lysande samlingen särdeles talrik. Det var
supédags. De förnäma gästerna reste sig från spelborden och
gingo ut i matsalen, der drottningen — det enda synliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/5/0113.html
