Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Menniskan dör icke, men hon dödar sig,» började ånyo
gubben; »hon skaffar sig sjelf sina åkommor, hon lefver i
tvist och strid, och många dö af förargelse. Menniskan bör
kunna lefva fem eller sex gånger den tid hon behöfver för
att växa, påstår Buffon, och som hon växer i tjugu år, så
bör hon bli hundratjugu. Man har exempel på, att hon
kan lefva ända till hundrasjuttio. Om vi inte hade den
välsignade aritmetiken, skulle vi aldrig veta af att vi åldras;
ålderdomen är bara en fördom.»
Det hördes tydligen, att gubben Ekström icke så snart
tänkte utbyta sitt paradis mot något annat.
»Men hur länge lefde då Buffon sjelf?» frågade jag.
»Bara åttioett år, min gosse,» upplyste Ekström; »men
det var hans eget fel, han skaffade sig sjelf döden på halsen:
han studerade så länge mineralierna, att han slutligen sjelf
fick sten och dog af det.»
Sedan vi nedsatt plantorna och slutat vårt arbete,
hvar-under jag flere gånger såg gubben föra handen till munnen
för att känna efter om han transpirerade, visade han mig
lusthuset. Det var ett temligen stort rum med soffa, bord
och stolar. Men en målning i olja, som betäckte halfva
taket, ådrog sig min mesta uppmärksamhet.
»Hvad finner du för märkvärdigt i det der kluddret?»
frågade gubben. »Det der följde med egendomen, men jag
har länge tänkt smeta öfver det.»
»Det vore synd,» menade jag; »takstycket passar bra
der det sitter, och det är inte svårt att se hvad det
föreställer. »
»En karl och en qvinna, begge med svart skäggbotten,»
anmärkte Ekström.
Främmande för naturalhistorien, var jag temligen hemma
i mytologien, och var Buffon ännu för mig en okänd
storhet, så kunde jag deremot icke misstaga mig på Pomona,
trädgårdarnes gudinna, och hennes älskare Vertumnus,
träd-gårdarnes upphof, ett gudomligt par, fast utan kyrklig
vigsel. Jag meddelade gubben takstyckets betydelse; men
han hörde icke mycket på mig, utan puttrade smått om
Buffon, som »icke aktade poesi och målarkonst mer än en
pris snus» o. s. v.
Emellertid steg jag i gunsten hos gubben Ekström och
fick så ofta jag ville vistas i hans paradis, hvars blommor
jag vattnade, under det jag sjelf uppfriskades med små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
