Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De begge hemmen.
Og^nder en tid af stor förlägenhet och oro inom
affärs-verlden mötte en afton tvänne köpmän hvarandra.
De samtalade om penningbristen, om bristen på kredit och
förtroende med mera dylikt. Begge voro redlige män och
hade ingenting att förebrå sig. Men vid stora finansiella
kriser går det till som vid stora eldsvådor: de goda husen
få dela de dåligas öde. Sedan de begge köpmännen
meddelat hvarandra sina hopplösa utsigter för framtiden, skildes
de åt och gingo en hvar till sitt.
När den ene af dem inträdde i sin våning, möttes han
af sin hustru med de orden:
»Det var fasligt hvad du ser butter ut i afton! Hur
är det fatt nu igen?»
Mannen kastade sig på en stol utan att svara.
»Axel har just burit sig hyggligt åt i dag,» berättade
hustrun; »han har fått stut i skolan, och det ena klagomålet
kommer efter det andra . . . men du säger ingenting, du,
allt hvad han gör är bra, tycker du.»
Mannen suckade och riktade sina blickar mot taket.
Den femtonåriga dottern inkom nu i rummet med en
förteckning på nya böcker, kartor och musikalier, som hon
följande dag ovilkorligen skulle ha med sig i pensionen.
»Det der får vara till längre fram,» mumlade fadern,
skjutande från sig förteckningen.
»Då blir jag den enda af flickorna som är utan,»
yttrade dottern och satte sig lipande i en vrå.
»Stackars Lina!» tröstade modern, gående till dottern
och smekande henne; »men det är då för besynnerligt, det
»Men det är då för besynnerligt, det måste jag tillstål»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
