Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu ska du sitta här, min vän, tills jag får bordet
dukadt,» förklarade hustrun; »jag har lagat till en rätt som
jag vet du tycker om, men som du inte får veta förrän du
satt dig till bords ... Se så nu, flickor, opp på hvardera
af pappas knän och släpp honom inte förr än jag kommit
tillbaka.»
Det dröjde icke många minuter, innan hon återkom och
fann molnet helt och hållet bortjagadt från mannens panna.
Hur var det väl också möjligt att längre tänka på de yttre
affärernas bedröfliga tillstånd, på hufvudbokens förskräckliga
debet, när han såg hvilket kredit af lycka och sällhet han
hade i sin makas och sina barns strålande ögonl — Han
följde de sina ut i matsalen, måltiden var förträfflig, liksom
matlusten, och dagen slutade under glädje och frid.
»Vet du, min vän,» sade hustrun till sin man, när de
blifvit ensamma; »vet du, jag har länge tänkt på, att vi borde
utbyta denna allt för stora och anspråksfulla våning mot
en mindre och trefligare, helst belägen i någon aflägsnare
trakt, der vi nog kunde få tillgång till någon liten trädgård,
som vore så tjenlig för barnen att springa uti och äfven
behaglig för oss sjelfva. Kanske vi då kunde slippa våra
vanliga sommarresor, som utlofva nöje, men endast gifva
trötthet och besvär. Man må prisa hur mycket som helst
den stora verlden, men icke är den trefnadens, fridens och
hjertats verld.»
Rörd, tryckte mannen sin hustru till sitt bröst. De hade
förstått hvarandra, utan att ett enda ord behöft vexlas om
den egentliga anledningen till ett inskränktare lefnadssätt;
de visste, att så länge de hade hvarandra, skulle ingenting
saknas, ingenting förbittra deras lif. Uppmuntrad och stärkt,
lemnade mannen följande morgon sitt hus. Han kände ännu
den varma och mjuka handtryckning hans hustru vid
af-skedet gifvit honom. Man står icke tomhänd här i verlden,
när man tryckt en sådan hand. Han hade något att sträfva
och kämpa för, och han visste, att det lönade mödan, än
mer, att det belönade den.
Han började sitt arbete med mod och förtröstan. När
hjertat kommer hufvudet till hjelp, har man snart himmelen
på sin sida, och molnet blir då aldrig så tätt, att icke en
solens stråle förmår sticka fram derigenom. Allt gick bra
för denne man, utvägar upptäcktes och begagnades, och den
svåra tiden, som hotat honom med undergång, lärde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
