- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död /
142

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Släpp mig!» ropade Pelle Dubb; »jag vet från
trovärdigt håll, att hon har det högra benet en hel tum
smalare än det venstra.»

»Och för en sådan obetydlighet,» ropade presten, »för
en sådan ...»

»Det är ingen obetydlighet,» afbröt Pelle Dubb; sjag
kan icke bygga min lycka på så ojemna pålar. Släpp mig!»

Dervid slet han sig lös. Hvad var att göra? Vi vände
åter. Man kan tänka sig bröllopsgästernas sinnesstämning.
Den som först lugnade sig var verkligen bruden. Den
öfvergifna var sjelfva undergifvenheten.

»Det enda som förargar mig,» sade hon, »är att jag
för hans skull gett korgen åt två hyggliga handelsbokhållare.
Den ene är på Bendix’ kontor och är verkligen en liten
söt pojke.»

»Och inte så nogräknad på proportionerna som Pelle
Dubb,» hviskade presten till mig.

Derpå uppmanade hon oss att vara muntra och taga
för oss af det goda som fanns, »emedan det ändå kostade
lika mycket». Vi gjorde det också. Det gick muntert till,
och jag tror nästan, att både presten och jag drucko
kusinskål med den trefliga skräddarenkan. Festen slutade med
dans under sång i brist på annan musik. Men lifligast
dansade och gällast sjöngo den lefnadsglade presten och den
trefliga skräddarenkan:

»Hopp, hopp, min lilla sockertopp!

Låt oss dansa till dess sol går opp!

Hopp, hopp, min sköna!

Och låt oss dansa i det gröna!»

Nog af: att vara utan brudgum, så var detta bröllop
det lustigaste jag någonsin bevistat.

Men Pelle Dubb återsåg jag aldrig. Han liksom
skämdes att visa sig efter det sista uppträdet. Snart fick jag
dock höra, att han medföljt en kemist vid namn Hasshagen,
hvilken antagit tillbudet af en lärareplats någonstädes i
Ryssland. Så gick Pelle Dubb förlorad för Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:58:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/5/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free