Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men oljoträet svarade them: Skulle jag öfvergifva min
fetma, hvilken både Gud och menniskor prisa i mig, och
gå bort och upsättas öfver trän?
Tå sade trän til fikonaträet: Kom tu, och var konung
öfver oss.
Men fikonaträet sade til them: Skulle jag öfvergifva
min sötma och min goda frukt och gå bort och upsättas
öfver trän?
Tå sade trän till vinträet: Kom tu och var vår konung.
Men vinträet sade til them: Skulle jag öfvergifva min
must, then Gud och menniskor glada gör, och gå bort och
upsättas öfver trän?»
Tå sade alla trän til törnebusken: Kom tu, och var
konung öfver oss.
Och törnebusken sade til trän: Är det sant, at j viljen
smörja mig til konung öfver eder, så kommer och betror
eder under min skugga; hvar j icke viljen, så gånge en eld
utur törnebusken, och förtäre cederträn i Libanon.»
»Herre min Gud!» suckade den fromme mannen, i det
han slog ihop bibeln, Ȋr det inte nog med eld ur
törnebusken än! Finns det ännu flere cedrar på Libanon att
förtära!»
»Mången gång tänkte jag också,» fortfor han, »att
konungadömet kunde vara för ett splittradt folk hvad
spjelan är för ett brutet ben. Men en dag borde väl benet
vara botadt, tyckte jag, och hvartill tjenar väl spjelan se’n?
Och ändå ser man folk med friska ben släpa spjelan med
sig från sekel till sekel.»
»Men Nordamerika förstod att sparka den ifrån sig,»
inföll jag.
»Ack, jag var blott ett barn, när det skedde,» svarade
komministern; »men ännu minnes jag väl, hvad jag den tiden
läste ur en avisa, den jag då händelsevis kom öfver och som
innehöll något om den nygrundade republiken på andra sidan
storhafvet. ’Hvad en sann gudsfruktan och en fast tro
grundat, det skall stånda evinnerliga’, så stod det, och sannt
är ock, att de gamle puritaner, som grundläde de
nordamerikanska kolonierna, voro ett folk med orubblig tro på
Gud och hans heliga ord, en tro, som städse uppenbarade
sig i enkla och rena seder. Det finns ingen byggnad så
hög och stor, att den icke kan byggas på den grunden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
