Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hemkommen bad jag till Gud om räddning från denna
svåra last, och han hörde min bön, ty från den dagen
har jag aldrig smakt en droppe spirituösa. Svårast voro
de första fjorton dagarne, men menniskan kan hvad hon
allvarligen vill, och just deri ligger gudomens utsäde hos
henne.»
»Prosten var gift med en fröken från Stockholm,»
upplyste vidare den gamle komministern; »men jag tog alla
mina tre hustrur ur den tjenande klassen. Också yttrade
en gång en fattig komministerenka från Husby-Långhundra
till prosten och mig vid ett besök hos henne: ’Gud nåde
oss stackars prestenkor, som ha döttrar, ty nu för tiden
gifta sig presterna somliga med fröknar och andra med pigor.’
Det der var en släng åt prosten och mig, det förstås. Men
ingen fin qvinna passar till hustru åt en fattig komminister,
ty om det hade gått an, då ... då ...»
Den gamle komministern tystnade, böjde långsamt sitt
hufvud ned mot bordet, framför hvilket han satt, och jag
hörde en djup suck ur detta åldriga bröst. Jag visste ej
då hvad denna suck betydde, ty det var först efteråt jag
fick veta, att Österlind, den tiden han i Upsala studerat till
prest, varit föremål för en ung, skön och högättad dams
böjelse, men en böjelse af den djupa och allvarliga art, att
den unga damen, när något parti med den obetydlige och
fattige prestmannen naturligtvis icke kom i fråga, föredrog
att bli ogift hela sitt lif. Men en gång hvarje år lär hon
ha rest ut till Östuna, för att gå till skrift i den lilla kyrkan,
och i sitt testamente hade hon förordnat, att hennes stoft
skulle hvila i Östuna kyrkogård och jordfästningen förrättas
af komministern.
Mot skymningen lemnade jag komministergården, men
följdes till Östuna kyrka af min värd. Medan jag väntade
på hästar, öfvervandrade han och jag den lilla kyrkogården.
Några sekunder dröjde gubben vid en grafvård af granit
med urna, då omvirad af en frisk blomsterkrans, och jag
såg honom upptaga från marken några blommor, som
säkerligen fallit ur kransen, och sedan återfästa dem deruti. Men
som det var skumt, kunde jag ej uppsnappa mer af
graf-skriften än dödsåret 1827, och jag ville ej med någon fråga
störa den gamle, som tycktes försänkt i stilla andakt.
Andtligen reste jag. Solen hade redan gått ned. Men
vid ett tillfälle, då jag vände mig om i det bortilande åk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
