Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke nöjda med denna syn. Främlingen, som kommer dit,
finner sig bedragen, och artisten är nära nog förtviflad. Det
är så mycket de sakna der. De sakna i synnerhet de forna
lazzaronerna, som utsträckte sina blottade lemmar i hörnet
af hvarje gata, på trappan till hvarje hus. »Neapel blir
lika enformigt och tråkigt som andra städer», yttrade detta
år (1864) en förnäm engelsman, hvilken i Neapel fann
mindre smuts och mindre trasor än han väntat.
Obegripligt, att man kan finna så mycket behag i sådant hos andra,
under det man sjelf grufvar sig öfver en knapp eller en
sula, som man tillfälligtvis förlorat. Det är naturligtvis för
kontrasternas skull, med vilkor, det förstås, att man sjelf
är ljuset. Ingen vill vara skuggan.
Icke ens lazzaronen vill vara det mera. Han har tagit
sig till att hacka sten och bygga murar. Han vill icke
längre glädja verlden med sina nakna ben och sin söndriga
kappa. Han föredrager sin välförtjenta dagspenning framför
att göra en bedröflig figur i resebeskrifvarens bok eller i
genremålarens album. Kan det vara hans afsigt att bli
medborgare? .Han har redan hela byxor och skor, den
sprätt-höken. Ar det då förbi med lumpornas poesi?
Så synes det, och märkvärdigast är, att allt det der gått
nästan i en handvändning. Man erinre sig åren 1848—49,
då kung Bomba den äldre gjorde sitt kungliga mästerstycke.
För att qväfva frihetskänslan hos den upplystare delen af
Neapels befolkning, och frihetskänslan är lika oskiljaktig från
upplysningen som värmen är från ljuset, lät han, som bekant
är, en vacker dag öfversålla sin hufvudstad med bomber
och granater. Derefter gaf han i tre dagar staden till pris
åt dess femtio tusen lazzaroner. Och lazzaronerna kommo,
tyngre än bomberna, mer förödande än granaterna. De
för-stodo att använda tiden, och när ingenting vidare fanns att
plundra, slogo de sig ned och förtärde sitt rof, obesvärade
af de tårar och det blod som klibbade dervid. Derpå togo
de sin grundliga middagslur, insomnade som Lukuller och
vaknade —■ om det ändå varit som lazzaroner igen, varit
som förut. Men det var mycket värre.
Sedan gammalt hade lazzaronen i Neapel tvänne
rättigheter, som för honom utgjorde allt: den ena att kunna
hålla till nästan på hvilken porttrappa han valde, och han
valde företrädesvis den enskildes. Det var så lätt att derifrån
slinka in i ett kök och få sig en näfve macaroni eller stekta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
