Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stadens hamn är rymlig, men alltför grund för mera
djupgående fartyg, hvilka derför måste ankra långt ute på
redden. Staden, i likhet med de flesta af södra Italiens
städer, lider af trånga, smutsiga gator. Hamngatan har dock
en betydligare bredd och ett prydligare utseende, utmärkande
sig dessutom för flere ståtliga fabriksbyggnader, uppförda för
vinberedningen, samt för åtskilliga palatslika boningshus i
nyare stil. Nästan alla dessa byggnader tillhöra engelska
handelshus, hvilka slagit under sig större delen af
vinhandeln, icke heller försmående utskeppningen af säd, olja
och cinober, hvarmed trakten till ymnighet är försedd.
Det är väl egentligen blott ett enda italienskt
handelshus i Marsala, som vågar täfla med de engelska, nämligen
huset Florio, ett af de förnämsta och rikaste på ön. En
af hufvudintressenterna i denna firma, Alessandro Florio,
hade, vid tiden för denna berättelse, nyligen afgått med
döden, och hans enka egde och bebodde ett af palatsen vid
Hamngatan, det största och vackraste måhända. Åtminstone
hade man från dess balkonger den mest storartade utsigten
öfver hafvet.
Det var på förmiddagen den 11 maj. Den blåskiftande
dimma, som sedan daggryningen täckt land och vatten,
började småningom skingra sig, - och i samma mån utbredde
sig icke mindre öfver hafsrymden än öfver stranden och
dess husfasader denna varma, genomskinliga färg, som är så
egen för dessa undersköna nejder. På balkongen till första
våningen af signora Florio’s palats stodo tvänne unga
personer, en dam i sorgdrägt och en herre i neapolitansk
officersuniform, med ansigtet mer än till hälften betäckt af
det rikaste korpsvarta skägg. Den unga damen, intagande,
äfven om hon icke varit aiftagerska till det palats, på hvars
balkong hon befann sig, var vid den åldern, som här i
norden ännu skulle anses vara barnets, men i södern är
den fullt utvecklade jungfruns. Hon tycktes för tillfället
endast ha ögon för hafvet eller de många fartygen på redden.
Den neapolitanske officern deremot stod med korslagda
armar och blickarne fästa vid den sorgklädda. Hans ögon
uttryckte oro, och det ryckte krampaktigt kring hans mun.
Förhållandet mellan de unga tu syntes icke vara det bästa,
och ändå voro de ett trolofvadt par.
»Densamma i dag som i går och förgår 1» utbrast den
unge mannen med mycken häftighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
