Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bourbonerna tryckt Siciliens olyckliga folk. En dylik
grymhet från en konungs tron vore måhända af beräknad verkan,
förutsatt att en sådan jämmer, en sådan förtviflan icke
trängde till en annan tron, den Eviges i höjden. Huruvida
Viacelli varit skyldig till det högförräderi, hvarför han
anklagades och dömdes, blef aldrig ådagalagdt; men hans
barns öde hade upprört Marsalas hela befolkning, oaktadt
denna ansågs för den mest konungska på hela ön.
I det eljest så lugna Marsala hade sedan ett par timmar
uppstått en ovanlig rörelse. Vapengny och glada röster
skallade genom gatorna. Viacellis enka hörde det ej.
Tre-färgade fanor fläktade ut genom fönstern midt öfver gatan,
liksom genom fönstern öfverallt i staden. Men hon såg
det ej. Hon irrade genom våningen från det ena rummet
till det andra. Än dröjde hon i mannens arbetsrum, med
handen hvilande på karmen till den stol, der han vanligtvis
brukade sitta framför sina kontorsböcker och räkenskaper;
än uppehöll hon sig en stund i sönernas, stirrande på deras
kläder och öfriga tillhörigheter, som ännu voro qvar; än
skred hon in i sina döttrars sängkammare, tog plats på
kanten af deras säng, der hon så mången gång brukat sitta,
instämmande med ett ömt godmorgon i den högtidliga
klockringningen, som från ett närbeläget kapell kallade till
messan. Ibland spratt hon till, hon tyckte sig höra suckar.
Den arma! Det var suckarne ur hennes eget bröst.
Derefter vände hon åter ut genom våningen och
stannade först i salen.
»Signora!» hördes en röst från salsdörren.
Ett matt leende spred sig kring hennes mun, ty hon
igenkände den unge målaren.
»Jag är,» fortfor Landolfo, »om ej ett tröstens
budskap, dock ett hämndens. Jag har att anmäla general
Garibaldi.»
Viacellis enka tog ett steg mot dörren. Men innan
hon hunnit dit, stod Garibaldi inom tröskeln.
Någon utförligare beskrifning på denne ovanlige man
torde vara öfverflödig här. Det är väl icke många boningar,
der det ej finnes någon afbildning af Garibaldi. Med
undantag af Napoleon den förste, har väl ingen så ofta och så
allmänt varit föremål för penna och ritstift som han. Stor
genom sina bragder, större genom sin dygd, förvånar han
genom de förra, lyfter och förädlar genom den senare. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
