Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är i sanning hugsvalande att från all den falskhet och
egennytta, som genomkorsa vår jord, få vända sin blick till
Capreras öbo, der han vandrar omkring, ansande sina
oljo-träd och matande sina lam, förtviflad blott för en enda sak,
den att icke få göra allt det goda, han ville och kunde.
Fåfängt hafva fiender och afundsmän — ofta nog det godas
enda rikedom — sökt draga denna bild ned i djupet. Men
det är som om den vid hvarje störtsjö af skum och fradga
reste sig allt högre, ett fyrtorn lik, till ljus och ledning för
dem, som kämpa mot mörkret och stormen. Det är lyckligt
Garibaldi.
att ha fått lefva i den tid, då denna klara eld tändes; det
är trösterikt att veta, att den aldrig kan släckas ut. Det
är ett skäl mer, att icke förtvifla om rättvisans och
sanningens seger.
Vid landstigningen på Sicilien var Garibaldi nära sitt
femtiotredje år, men ännu i sin fulla kraft, trots
ansträngningar och strider på tallösa slagfält i tvänne verldsdelar,
trots alla de bekymmer och sorger, som frätt på hans själ.
Ingenting hade förmått böja samtidens Herkules. Blykulan
vid Aspromonte var ännu ej stöpt, den kungliga gengåfvan
för tvänne kronor. Det var docl» icke för att förtjena den
som han nu stod på Sicilien, nära nog ensam mot befästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
