- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död /
201

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och trumpeter, fast man icke har ett enda musikaliskt
instrument.

Garibaldi, som med sitt första eller romerska kompani
bildade centern, red, åtföljd af sin son Menotti, från den
ena bataljonen till den andra med några uppmuntrande ord
för en hvar, och såsom den der varit vida kring i verlden,
är han hemma i många språk. Men de, som ej förstå
hans tunga, förstå hans blick. Det ligger i denna
någonting beslägtadt med orden: »varde ljus!» och det är: »varde
seger 1»

Mot aftonen mötte Landolfo, hvilken med sina ryttare
bildade förtruppen, i bergen en väldig hop »picchiotti»
(bergsarbetare). Deras lifliga, högljudda helsning röjde en
närmare bekantskap. Också hade Landolfo, i sin egenskap
af konstnär, ofta ströfvat i bergen för att söka tjenliga
modeller. Men han hade lärt sina modeller vissa ställningar
och öfningar, ovanliga för dem som handtera hackan,
nämligen att också handtera ofantliga störar med spetsar af
jern. Han visste, att Garibaldi tyckte mycket om långa
spjut, och hade till och med hört honom föredraga dessa
framför eldgevären. Han riktigt vurmar på blanka vapen,
den gode Garibaldi, och det skulle icke förvåna oss, om
han en dag påstode, att man kunde undvara krut, utom
vid fyrverkerier. Det är likväl svårt att just derför ställa
honom på krigskonstens nedre trappsteg, han som utanför
Rom 1849 i två ordnade bataljer slog fransmännen under
Napoleons bästa generaler, liksom han 1859 kastade
öster-rikarne i Comosjön, fast de anfördes af general Urban,
bekant för många vigtiga förändringar af eldvapnen.

Landolfo var ej sen att för sin general presentera sina
modeller. När picchiotti fingo se Garibaldi, för hvars namn
de redan glömt madonnans, var det nära att de hissat honom
med häst och allt. Garibaldi fördelade dem på flyglarne,
under uttrycklig tillsägelse att i striden alltid rusa blindt
framåt, något som de till den grad togo efter orden, att de
ofta stötte ned både vän och fiende.

Följande dagen fick Garibaldi en förstärkning af helt
annat slag. Vid Salemi, en by i bergen, mottogs han af
en skara munkar, unga, raska och välfödda, och i spetsen
för dem stod pater Pantaleone, hvilken sedermera följde
Garibaldi som fältpredikant. Pater Pantaleone, tillhörande
kapucinernas orden, var i sina bästa år. Han hade för till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/5/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free