- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död /
211

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN GARIBALDIS FÄLTKAMRAT.

sergeanten till munken, som stod vid dörren, omgifven af
sin bevakning.

»Träd fram, helige fader 1» började ånyo Maniscalco
under ett omisskänneligt hån. »Så ung och
förhoppningsfull och redan sökande klostercellens lugn! Men icke nöjd
dermed, söker ni till och med evighetens. Det är general
Lanzas fel att ni ej ännu funnit hvad ni sökt. Men hvad
han förbrutit skall jag försona.»

Munken, med en soldat på hvar sin sida, närmade sig
bordet. De öfriga tre soldaterna stannade vid dörren.

»Af med kapuschongen!» befalde Maniscalco. »Bort
med munkkåpan, Landolfo Stecchi! Jag vill se ert fina
ansigte, innan korpen skuggar teckningen, för att tala i
artiststil.»

Sergeanten drog kapuschongen från munkens hufvud
och visade anletsdragen af Garibaldis unge fältkamrat. Efter
slaget vid Calatafimi hade Landolfo under hvarjehanda
förklädnader smugit sig in i Palermo för att tillsammans med
sina vänner der vidtaga åtgärder för Garibaldis mottagande.
Man kan förmoda, att han icke varit overksam. Men nu
stod han inför Maniscalco. Få voro de, som icke önskade
hela rymder och haf mellan sig och denne förfärlige man.

»Den alltför omständlige generalen skrifver, att ni har
saker af vigt att säga mig,» började ånyo denne. »Hvad
har ni då att säga? Men kort och godt måste det bli.»

»Jag har något att säga, och kort och godt skall det
bli,» svarade Landolfo, utan att skygga för basiliskblicken
midt emot. »Pietro Maniscalco,» tilläde han med en viss
högtidlighet, »betrakta uret på väggen derl Det felas blott
fem minuter i sju. Men innan minutvisaren pekat på
denna siffra, skola sbirrerna på Piazza Vicliena se en
öfver-raskande syn.»

»Hvad skola de se?»

»Pietro Maniscalco hängd vid fönsterposten der borta.»

Maniscalco for upp som en pil från stolen, men sjönk
lika hastigt ned igen vid åsynen af de dolkar och
sabel-spetsar, hvilka i denna stund riktades mot hans ansigte och
bröst. Hans hand hade gripit i ringen till en klocksträng,
som hängde öfver hans hufvud. Med handen följde ringen
och med ett rasslande läte följde strängen likaså; ingen
klocka hördes klinga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/5/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free