Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med gudar slägt och känner föga af lifvets bekymmer.
Öfverallt bjuder oliven sin fetma, fikonträdet sin sötma,
drufvan sin must. Öfverallt skratt och glada sånger från
bergen, cittrors klang i dalarne, språng af talrika hjordar,
hvilkas täta, fina ull snöhvit glänser fram mellan mörkgröna
kakteers högröda blommor. Och efter dessa hjordar hela
skaror af sköna flickor med nakna ben, men i hvita kjortlar,
guldbroderade västar och i det rikaste blåsvarta hår långa
gyllene nålar, prydnader der de sitta, men äfven dolkar,
när någon ungersven för mycket brås på Dafnes gudomlige
älskare.
Icke sällan stördes dock lycksaligheten i detta paradis,
och det var när de kungliga örnarne från Messinas klippås
drogo ned till dessa leende ängder. Då tystnade sången,
och cittran stämdes ej mer; då gräto bygdens döttrar bland
sina blödande hjordar. Men när örnarne dragit bort med
sitt rof, började sången och leken på nytt. Det var som
hade naturen alltid sin balsam tillreds för de sår, som
menniskan i sin ondska och grymhet gifvit.
I denna trakt och bland en sådan befolkning hade
Garibaldi uppslagit sitt högqvarter. Från alla håll strömmade
folk till de frivilliges läger: män med ett får eller en get
öfver axeln, qvinnor bärande på hufvudet korgar med frukt.
Det fanns väl knappast någon sabel eller bajonett, som, med
en orange eller en citron på spetsen, icke liknade floretter
med boHar af guld. Lifligast var trängseln kring det hus,
der Garibaldi tagit in. Gummor och flickor höjde sig på
tåspetsarne för att genom fönstren uppsnappa en skymt af
den märkvärdige mannen i röda ylleskjortan och med det
gråsprängda skägget, de goda, milda ögonen, af honom
som kommit till deras skydd, kommit för att qväfva ynglet
i Messinas örnbo.
Siciliens diktator satt framför ett bord bredvid en
hvithårig gubbe i den italienske landtmannens vanliga drägt,
jacka och byxor af grön bomullssammet. Det var
förvaltaren eller rättaren på Garibaldis gård å Caprera. Han
hade, efter att fåfängt ha sökt sin husbonde i Palermo,
skyndat efter och påträffat honom i samma stund truppen
gjorde halt vid flodens strand för att njuta någon rast,
innan den förenade sig med hufvudstyrkan framför Milazzo.
Andrea, så hette rättaren, medförde bref från generalens
dotter och andra för hans hjerta kära. Sedan Garibaldi läst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
