- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död /
224

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Härarne drabbade samman än mellan vinstockar, än
mellan häckar af rosor. Himlen var klar och solen brann;
men hvarken drufklase eller ros torkade den dagen. Till
höger och venster föllo dock vinstockar i mängd, och nog
kom det flere törnen bland rosorna än vanligt. Rödare
blefvo de ock.

En strid man mot man är alltid förfärlig; men en strid
mot fyra, den är storartad. Krafter utvecklas som ingen
tilltror en dödlig, och är man dertill segervan, så slåss man
med tu par armar. Det andra paret är segergudinnans.
När en dödsvolontär stupade, hade han vanligtvis på sitt
bröst två genomborrade fiender, ett rödt kors mer, men
som förljufvade hans sista stunder.

General Bosco — det må sägas till hans heder —
sparade lika litet på sin person som på andras. Der striden
var hetast, syntes han med sin stab. Men der syntes också
general Medici med sin. Vid ett tillfälle råkade anförarne
och deras staber i handgemäng med hvarandra. Medicis stab
var fåtaligare, men hade en vald trupp af Garibaldis
tappraste, bland hvilka särskildt må nämnas en kapten Peard,
»Garibaldis engelsman». Denne Albions son bar i sitt bälte
ett halft dussin revolvrar, ty han var utmärkt pistolskytt.
Han plockade bort adjutanter och dragoner med det största
lugn i verlden, och felade hans revolver, träffade dock
hans klinga sitt mål, ty han var äfven mästare på sabel.
Men änskönt han på samma gång hade att sköta revolver,
sabel och häst, medhann han likväl att då och då taga sig
en klunk ur en tennflaska, som hängde ned på hans Bröst.
Man kunde hålla tjugu mot ett, att det var grogg i flaskan.

Nu är det klart, att en general-en-chef, som egentligen
är till för att leda andra till slagtbänken, måste ha vigtigare
att uträtta än att slagta med egen hand. Också drog sig
general Bosco snart ur det personliga handgemänget för att
återtaga ledningen af det hela. Men detta var icke i
kapten Peards smak. Förlorande med ens hela sin medfödda
kallblodighet, blef han så utom sig af raseri, att han efter
den bortgalopperande generalen slungade först sin sabel,
sedan alla sina revolvrar och slutligen flaskan till på köpet,
något som han efteråt aldrig kunde förlåta sig.

Emellertid märkte general Medici, hvilken likaledes
galopperade utefter sin linie, att neapolitanarne öfverallt
drogo sig tillbaka, liksom för att uppnå de kullar, hvarifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:58:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/5/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free