Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända från Palermo till Milazzo. Bland dessa raska qvinnor
funnos många med ljust hår, ofta stötande i rödt. De
räknade sig bland nortnandernas afkomlingar. Deras drägt är
särdeles praktfull. De begagna mycket spetsiga skor,
guld-broderad jacka och röd klädeskjortel, öfversållad med
paljetter. Från håret hänga röda sidenband och gyllene
kor-donger. De äro icke lika vackra som Barcellonas herdinnor,
men de äro starkare till växten och bära större bördor på
sina hufvud än Siciliens öfriga qvinnor. Deraf uppkomma
också svåra utväxter på halsen, som förfärligt vanställa dessa
qvinnor, men utgöra deras stolthet. Det är arbetets ära.
Ju större utväxt på halsen, desto större heder, och
behagsjukan sitter blott i deras drägt.
Men det fanns i dessa tillfälliga sjukhus andra qvinnor,
ehuru i barmhertighetssystrarnas kända drägt, den svarta
ylleklädningen och det hvita linnedoket. De flesta af dessa
tillhörde Siciliens förnämsta slägter. Så såg man bland dem
en hertiginna af Verdura, en hertiginna af Cesaro,
prinsessan Pignatelli, syster till furst Monteleone af samma
namn, med flere af lika hög börd. Alla dessa, liksom hela
den öfriga sjukvården, hade stält sig under signorina Alcina
Florios befäl.
Ingen af Siciliens döttrar hade gjort öns befriare större
tjenster än hon genom den ömma vård, hon egnat deras
sårade och sjuka, men ingen heller skördat större ära. Så
ofta diktatorn gjorde sitt intåg i någon by eller stad, måste
Alcina i sin amazondrägt rida vid hans sida, och ropen:
»Evviva Alcinal» blandades med lefveropen för triumfatorn
sjelf.
Det är gifvet, att en flicka med hennes behag och stora
anseende, och som dermed förenade en förmögenhet
uppgående till millioner, skulle finna många täflare om sin
hand, och man uppgaf som den lycklige Garibaldis
krigskamrat Orsini, en ståtlig man ännu i sina bästa år, nyligen
utnämnd till general och krigsminister för Sicilien. Men
Alcina, tillspord af sina väninnor, hade alltid svarat:
»Jag är bunden vid min pligt, så länge kriget varar.
Först med Siciliens frihet börjar min egen.»
Slaget vid Milazzo hade gifvit henne och hela hennes
sjukvård mycket att göra. Nära nog maktlös af
ansträngningar, hade hon sjunkit ned i sin stol utanför ett af tälten,
då hennes uppmärksamhet fästes vid en grupp af folk, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
