Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långsamt närmade sig byn. Snart igenkände hon diktatorn
sjelf och flere af hans högre officerare, alla slutande sig
kring en sjukbår, buren af soldater.
Alcina reste sig från stolen och mötte denna grupp.
»Signorinal» sade Garibaldi, djupt upprörd; »jag för
till er en af mina tappraste och trognaste. Ett dödshugg,
riktadt mot mitt hufvud, uppfångade han med sin arm.
Men jag lemnar honom i de bästa händer.»
Alcina nalkades båren. En blek skiftning öfverfor
hennes ansigte, när hon i den sårades bleka anletsdrag
igenkände Landolfo Stecchis.
Den unge kämpen nedlades under ett tält på en bädd
af mjukt gräs. Sedan diktatorn och hans officerare gått,
böjde sig Alcina ned öfver den lidande.
»Min högra arm förlorad 1» klagade han. »Icke mer få
tjena mitt land! Icke mer få följa och vaka öfver honom! . . .»
»Jo, ni skall ännu tjena ert land,» tröstade
vårdarinnan, i det hon lätt berörde hans panna med sin mun;
»och ni skall ännu följa och vaka öfver honom . . . Alcina
blir er högra arm, Landolfo!» . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
