Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1SN GAEIBALDIS FÄLTKAMRAT.
231
Slutord.
Midt i Florens’ Casciner är en stor öppen plats, der
hvarje söndagseftermiddag klockan 3—6 harmonimusik
uppföres. Just då jag och mina Garibaldi-vänner inkommit der,
mötte vi samma åkdon, som nyss beredt dessa en så glad
öfverraskning. Nu stannade åkdonet, och ett gladt rop
hördes derifrån, hvarefter en ung, lång, men något blek
herre hoppade ur, skyndade mot oss och tryckte de begge
Garibaldi till sitt bröst, men blott med tillhjelp af venstra
armen. Vidare lyfte han, likaledes med venstra armen, en
treårig gosse ur vagnen, och slutligen hjelpte han äfven
derutur, och alltid med samma arm, en ung, ståtlig dam
med ögon af natten, men med ett leende kring sin mun,
med solen beslägtadt. Så hade jag den äran att bli förestäld
för Landolfo Stecchi och hans fru, född Alcina Florio. Hon
höll sitt ord: hon var den högra armen.
Jag hade svårt att taga mina blickar från den lilla
gossen. Han var iklädd jacka, byxor och kappa, men allt
i samma snitt och färg, hvaruti man vanligtvis ser Garibaldi
afbildad. Och han hette Giuseppe, likaledes efter sin
gudfar på Caprera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
