Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag afslutade frågan med en ytterligare bugning och
afbidade nu med lugn tillförsigt den lönande frukten af
min hyllning åt den menskliga fåfängan och titelsjukan.
Men hvem kan beskrifva min öfverraskning, när jag i
detsamma ser hushållerskan konvulsiviskt spritta upp från
stolen, vända ut och in på ögonen, öppna munnen till en
vanlig kaffepannas vidd och utsträcka begge armarne emot
mig, hållande, liksom för att skydda sig sjelf, i högra
handen rifjernet och i den venstra en aborre.
Hvem kan skildra min bestörtning, när jag dertill hör
henne uppgifva ett skrik så gällt, att alla åldermannens
sotarlärlingar, trots alldaglig öfning på stadens skorstenar,
likväl icke kunnat öfverrösta det.
»Au! Vill ni ta lifvet af mig! Bössan, bössan! —
Vill ni mörda mig! Bössan, bössan! Au! au!...»
Jag studsade och öfverfor med en mönstrande blick
min egen gestalt, för att efterforska orsaken till denna
oväntade katastrof.
Då blef jag varse, att den oladdade bössan, som nyss
förut så oskadligt dinglat på min rygg, nu och troligtvis
till följd af mina bugningar gjort en hastig svängning, så
att dess pipa, smygande sig fram emellan min venstra sida
och min venstra arm, riktat sin hotfulla mynning rakt mot
hushållerskans breda bröst.
»Bort, menniska! Ut, menniska!» fortfor hon med
oförsvagad strupe. »Hjelp! — Jag dö-ör!»
Lomhörd och med fingrarne i begge öronen, störtade
jag på dörren, lemnande fru Grönlunds, min och aborrarnes
bödel åt sitt öde.
Jag vände ryggen åt detta otrefliga frukostställe och
beslöt taga vägen till Sjöbérg. Beqvämligast hade varit
att fara öfver sjön, men båt fanns ej för tillfället.
Det var bara »en bit öfver skogen», hade man sagt
mig; men denna »bit» var helt och hållet obanad. Den
rätta och farbara vägen till Sjöbérg löpte från ett helt
annat håll och dit jag ej kunde komma utan att gå
tillbaka förbi Nora ända till Danderyds kyrka samt derifrån
ytterligare en half mil förbi åtskilliga andra gårdar, hvilkas
egare voro mig okända — en alltför lång väg i solhettan,
äfven för den som verkligen frukosterat.
Denna »bit» öfver skogen var seg och kostade mig
en hel timmes vandring öfver berg, kärr och moras.
Ändtligen nådde jag målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
