Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Närmande mig denna grupp, såg jag vidare huru de
tre försökte att ur sina glas hälla punsch in i den
liggandes mun.
Då detta icke rätt ville lyckas, togo de tre
kannibalerna sig före att under det råaste skratt rulla den arme
syndarens kropp från ena till andra sidan af gården och
sedan tillbaka igen.
Den liggande var klädd i svarta pantalonger och vanlig
prestkaftan.
Jag studsade, ty denne, den fjerde, kunde icke vara
någon annan än kyrkoherden i Danderyd.
Visserligen hade jag förut hört, att dåvarande
kyrkoherden för sin begifvenhet på starka drycker var förbjuden
att utöfva embetet, hvilket i hans ställe sköttes af en vice
pastor; men att göra hans bekantskap på ett sådant sätt
hade jag väl aldrig kunnat ana.
Dock fick jag ingen tid till vidare betraktelser i den
delen, emedan scenen beträddes af en ny person, som snart
tog hela min uppmärksamhet i anspråk.
Det var en nitton- à tjuguårig flicka i ljusgrön
bomullsklädning. Hon höll i handen sin hvita, fina halmhatt med
sidenband af samma färg som klädningen. Hon var lång,
smärt, hade det vackraste ansigte, ehuru harmens och
sorgens skuggor då kämpade midt bland liljorna och rosorna
på hennes kinder.
En sexton års yngling står för nära barndomen för att
rätt kunna uppskatta den yttre skönheten. I vår barndom
tycka vi att en hvar är vacker, som visar oss ömhet och
välvilja. Derför finner ett barn sin mor alltid vara den
skönaste på jorden. Jag kommer ganska väl ihåg, att jag,
som barn, äfven höll mycket af en gumma, hvilken en
och annan gång gick hem och sålde smörbakelser. Jag
visste nog, att hon fick betaldt för sin vara, men hon var
i alla fall anledning till glädje, så ofta hon visade sig.
Hennes mer än sextioåriga ansigte var då i mitt tycke ett
af de vackraste. Anspråken ökas naturligtvis, ju äldre
man blir, och min själ man sedan nöjes med bara
smörbakelser.
Flickan i gröna bomullsklädningen slängde hatten långt
ifrån sig, knuffade undan de tre militärerna och kastade
sig ned öfver den orörlige, sanslöse mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
