Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång satte han mig på det hala med en fråga i
krigshistorien. Han bad mig nämligen uppräkna alla de
stora bataljer, som utkämpats under ifrågavarande store
härförares eget befäl. Jag högg till med hvad jag af andra
hade hört, för att icke stå svarslös inför klockaren; men
osäker på mina egna uppgifter, vände jag mig någon tid
derefter med samma fråga till min gamle lärare och vän,
historieskrifvaren Jacob Ekelund.
Jacob Ekelund snusade, torkade sig om näsan med högra
frackärmen och knäppte som vanligt med fingerspetsarne,
men kunde icke heller erinra sig någon sådan större batalj,
vunnen af Bernadotte eller Carl Johan såsom général en
chef; ty om också »slaget vid Leipzig,» sade han, »var en
följd af Carl Johans plan för det stora fälttåget i Tyskland,
så är det dock föga troligt, att detta slag vunnits, om ej
sachsarne under striden öfvergått på de allierades sida,»
tilläggande likväl, under det han tröstande klappade mig
på hufvudet: »Men hvad betyder väl det, min gosse? Tro
du mig, man tjenar sig icke upp från simpel soldat till
marskalk och konung utan att ha mod i barmen och stål
i armen.»
Sannt är också, att Carl Johan sjelf uppskattade sig
mindre som krigare än som financier och statsman; men
oftast är menniskan det minst som hon mest tror sig
vara.
Klockaren hade länge hyst den onekligen något
orimliga föreställningen, att en konung vore lika hemmastadd i
allt, äfven i det minsta som rörde hans land. Denna
föreställning led något afbräck genom följande händelse, som
egentligen är hufvudföremålet för detta kapitel.
En vacker julidag var klockaren sysselsatt med att
skära sin vackra, täta råg, hvilken slog sina höga gyllene
vågor mot randen af stora landsvägen.
Tvärt upphör han med sitt arbete, ty han tycker sig
förnimma ljud af en galopperande häst från
Stockholmssidan, och snart upptäcker han sin egen måg, länsmannen,
i full uniform, komma sättande i sporrstreck på en löddrig
springare af den föga fullblodiga eller, kanske rättare, nästan
blodlösa roslagsrasen.
Länsmannen, under det han ilar förbi, ropar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
