Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jamaikarom har jag med mig till minst ett dussin stora
toddar.»
Dervid stälde han på bordet en större korgbutelj och
en påse socker.
»På vatten är visst ingen brist, antingen det regnar
eller ej,» menade klockaren; »men...»
»Men för tusan!» inföll ånyo främlingen. »Det är väl
i sin behöriga ordning att jag presenterar min värda person,
innan vi dricka med hvarandra... Mitt namn är Åkerström,
fanjunkare vid kungl. Södermanlands infanteriregemente...
Af herrskapets dräng, som jag nyss talt vid, vet jag, att
jag är hos klockaren i Danderyd.»
Derefter tog han af sig kapprocken och hängde den på
en spik nära dörren. Han visade sig nu i mörka
pantalonger och dito bonjour med uniformsknappar.
Klockaren bad sin gäst, herr fanjunkaren, stiga fram
och sätta sig, medan värdinnan gick för att värma
toddyvatten.
»Men,» frågade hon i dörren, »får jag inte hänga upp
fanjunkarns kappa i köket framför spiseln för att torka?»
»Mycken tack, lilla fru,» svarade denne; »men det är
sannt, jag har ett par skarpladdade pistoler i kappfickan och
det är bäst att jag sjelf tar hand om dem för annars kunde
det bli ett satans rumor i köket bland kastrullerna, i fall
de komme för nära elden.»
Fanjunkaren tog pistolerna ur kappfickan och lade dem
på skänken invid dörren, hvarefter, och sedan frun lemnat
rummet, han återtog sin plats vid värdens sida.
»Som gammal militär,» sade han, »reser jag inte gerna
utan mina pistoler, helst en sådan tid på dygnet... Inte
för det jag tror mig löpa någon fara på de här vägarne,
men... hur var det nu?... Läste jag inte här om dagen
i en avisa, att posten helt nyligen blifvit röfvad här i trakten,
eller hur?»
»Ganska riktigt,» svarade klockaren, »det är ungefär
fjorton dagar sedan posten röfvades bortom Ensta, helt nära
Gribbylund.»
»Hur gick det till?»
»Bonden, som körde posten, steg af för att öppna en
grind, då i detsamma smälde ett skott, som sträckte
postiljonen till marken, hvarefter, och sedan bonden tagit till
fötterna, postväskan anammades. Dagen derpå hittade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
