Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag kan inte väcka dem,» beklagade hon sig; »de
äro som döda!»
»Hör du,» yttrade klockaren med tvunget lugn, »mins
du, om den der herrns dräng på aftonen var inne i köket?»
»Ja, han var i köket under hela tiden fanjunkaren var
här inne.»
»Mins du om han, den der drängen nämligen, hade
något med sig in, om han bjöd på något i köket?»
»Jag vill minnas, att den der drängen, som var en lång
karl med stygg uppsyn, också hade en butelj, och att han
bjöd drängen och pigan på hvar sitt glas.»
»Ha!» ropade klockaren; »nu vet jag, nu vet jag...»
»Du tror då, att den der främmande herrn, att den
der fanjunkaren...»
»Är just den der djefvulen som nu grasserar i kyrkan!»
inföll klockaren, gnuggande händerna mot hvarandra så det
smattrade i fingerlederna.
»Nu, hustru, behöfs om någonsin mod och rådighet,»
tillade klockaren beslutsamt; »du springer gångstigen öfver
ängen till Tunström, vår måg... du säger honom hvad
som är å färde och ber honom hals öfver hufvud hasta
till kyrkan.»
»Och du?» sade hustrun, utbristande i tårar. »Du går
inte ut förrän jag kommit tillbaka?»
»Nej,» svarade mannen, i det han satte ljus i en lykta.
»Du lofvar mig det, kära goda Malm!» fortfor hon
under största ångest.
»Ja, ja, men spring, spring!... Jag skall emellertid
söka väcka mitt folk... Men fort, fort! Det gäller min
tjenst, ja mycket mer än den, det gäller vårt goda namn
och rykte!»
Så talande skyndade han ut med lyktan i ena handen
och med den andra ledande sin hustru, som knappast
förmådde stå på benen.
Sedan han följt henne till gångstigen, som bar till
länsmannens närbelägna gård, och sett henne aflägsna sig,
sprang han in i köket för att väcka pigan. Hon låg i full
feber och yrade. Han rusade in i drängkammaren. Sak
samma med drängen.
Pigan och drängen hade, liksom deras husbonde, varit
föremål för den försåtligaste frikostighet, och ingen räddande
engel hade i tid räckt mjölkskålen till deras läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
