- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1 /
59

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Malm pekade på stockholmsvägen.

»Tag min bössa, svärfar, och låt oss sätta efter dem!»
uppmanade länsmannen.

»Vänta,» hejdade Malm, »deras åkdon står ännu qvar
vid kyrkan... om vi skulle ta deras egen häst för att...»

»En ljus tanke!» inföll länsmannen. »Och nu raskt till
verket!»

Alla tre skyndade derefter till kyrkmuren.

Länsmannen lösgjorde hästen, under det att klockaren
och hans fru besigtigade en kapprock, som funnits liggande
i schäsen och till alla delar liknade den, som hustrun
aftonen förut med så mycken omsorg låtit torka framför
spiseln.

Klockaren och länsmannen kastade sig upp i åkdonet,
och nu bar det af i fullt traf.

Hustrun stängde kyrkdörrarna och tog nyckeln med
sig hem, lugn för sin man, som var under den modige och
starke mågens beskydd.

De åkande hade tillryggalagt Berga backe, hvilken på
den tiden och innan den omlades var en af de svåraste
och farligaste att färdas uti, då klockaren ryckte sin måg
i armen och hviskade till honom, att han skulle sakta farten.

Han hade nemligen med en jägares fina syn och hörsel,
trots mörkret, upptäckt tvänne karlar, hvilka några alnar
från vägen sutto på en sten under samtal om det spratt,
som djefvulen i egen hög person spelat dem denna natt,
och troligtvis icke anande, att i det åkdon, som de hörde
rulla förbi, men icke kunde urskilja i mörkret, samma höga
personlighet färdades lik en vanlig menniska.

»Hvad var det?» hviskade den längste af de båda
karlarne; »jag tyckte det der åkdonet stannade.»

»Så tyckte jag med,» hviskade den andre; »kanske det
gått sönder.»

»Om vi skulle höra åt...»

»Är du galen?»

»Ja-ja, förstå mig rätt!»

»Hvad menar du?»

»Fan tog vår egen häst och schäs.»

»Åhnej, det var för from häst och för dålig schäs.»

»Är det din mening att vända åter till kyrkan för
att ta igen vårt åkdon?»

»Hvarför inte? Bara det väl hinner dagas något...
Hin håle skyr dagsljuset lik ugglan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:44 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/6/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free