Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Farväl då, goda farbror, och helsa faster Malm så
mycket!»
»Tack, min gosse, och Gud vare hos dig!»
Klockaren gick ut i sin trädgård, och Petter återvände
till Ensta.
Men Petter vek ej af in på gästgifvaregården, utan
fortsatte allmänna landsvägen en god fjerdedels mil. Sedan
tog han in på en smalare körväg, som ledde till en i skogen
något enstaka liggande lägenhet, endast bestående at ett
rödmåladt envånings trähus, samt omgifvet af en ovanligt
hög gärdesgård.
Ett fruktansvärdt hundskall mottog honom, när han
närmade sig den höga grinden, hvilken innanför bevakades
af tvänne hundar, stora som vargar och med lika glupskt
utseende som de. De voro dock bundna vid hvar sin
hundkoja så långt från grinden, att de icke med sina käftar
kunde nå den, som öppnade den för att träda in på
gården, hvilket, om de varit lösa, skulle hafva varit
detsamma som att handlöst kasta sig i lejonens gap.
Petter, utan att bevärdiga de skällande drabanterna
med en enda blick, gick rakt på det rödmålade husets port
och drog i en sträng af jerntråd, hvilken hängde öfver
porten med ett handtag af trä.
»Hvem ringer?» hördes en röst inifrån.
»Petter Alm från Ensta,» svarade denne.
En liten lucka öppnade sig öfverst på porten, och ett
öga syntes i luckan.
»Jaså, jaså, vänta ett ögonblick,» hördes ånyo samma röst.
Derefter öppnades porten, och Petter Alm gick in i
det röda huset.
Efter ungefär en half timmes förlopp kom han ut
derifrån med gladare ansigte än när han trädde in. Han
passerade ännu en gång mellan Cerberi värdiga afkomlingar,
tog samma väg tillbaka och gick denna gången in på
gästgifvaregården.
»Är mamsell Dillnau inne?» frågade han en piga.
»Nej, ho gick ut i jonses,» svarade denna.
»Hvart?»
»Ho sa ho skulle gå ut för att gå.»
»Hvart?»
»Hocken kan veta’t... men jag tror ho gick till
Gribbylund som ho sa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
