Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Derefter bjöd han handen åt den beslöjade, som hastigt
fattade den.
Men när hon väl kommit upp i vagnen och intagit
sin plats, förde hon ögonblickligen gästgifvarens hand till
sina läppar och kysste den genom floret.
Vagnen satte sig i rörelse.
Petter Alm såg med förvåning efter den bortilande
vagnen, beklagande den arma svagsinta, som, oaktadt det
ståtligaste ekipage, ändå hade så liten lycka och glädje i
denna verlden.
»Kör, kusk! Fort, fortare!» ropade Aurora. »Kör så att
hästarne skena!... Men om de också förde mig hän öfver
skogar, berg och moln, skola de dock aldrig rycka mig undan
denna bild, som förföljer mig och skall förfölja mig, liksom
paradisets engel förföljde den första syndiga qvinna!»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
