Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gammalmodig ljuskrona, säkerligen ett minne från
assistansen. I kronan sutto några hela vaxljus, svarta af dam
och ålder.
Alla fönstren både i nedre och öfre våningen voro
försedda med ut- och innanluckor, hvilka i skymningen
tillskrufvades både sommar och vinter.
Utanför mellersta salsfönstret i öfre våningen fanns en
liten altan, som vette åt den djupa skogen eller åt öster,
under det ingången till huset var från vester.
För att komma ut på denna altan måste man krypa
genom fönstret, hvilket alls icke besvärade Brodén, när det
någon gång föll honom in att från altanen skåda den
uppgående solen.
En novembernatt vaknade kommissarien, som i likhet
med girige i allmänhet hade den lättaste sömn. Han trodde
sig höra ett ovanligt buller från nedre våningen.
Han spetsade öronen och igenkände sin hushållerskas
stämma, denna gång mer klagande än vanligt, till dess den
slutligen dog bort i det ovälkomna ljudet af några sträfva
karlröster.
Intet tvifvel mera. Tjufvar hade brutit sig in i hans
ensliga boning.
Kommissarien sprang upp, tände ett ljus och begaf sig
på nakna fötterna ut i salen. Sedan han några sekunder
betraktat väggar och fönsterluckor i denna sal, närmade
han sig ljuskronan och tände alla ljusen deruti.
Derefter återvände han in i sängkammaren, lät dörren
till salen stå öppen, släckte det ljus han åter fört med sig
dit in och satte sig i mörkret på en stol, lugnt afvaktande
utgången på detta nattliga uppträde.
Det dröjde icke länge, förrän han hörde en dyrk
införas i salslåset samt hviskningar mellan flere personer
utanför.
Något ångerfull erinrade han sig nu, att, oaktadt all
vanlig omtanke för sin persons och sin egendoms säkerhet,
det lås han låtit insätta i salsdörren icke var lika godt
som ett annat, hvilket han kunnat få, men nödgats släppa
ifrån sig, emedan jernkrämaren varit alldeles omedgörlig
vid prutningen.
Hans ånger upplöste sig dock snart i en hjertlig
förbannelse öfver den futtige krämaren, hvilken han ansåg för
en af de snålaste varelser i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
