Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stumpen deraf far in i ert öga, tränger in i er hjerna.
Jag går, men kan inte be Gud vara hos er, ty det vore
att håna hans eviga rättvisa.»
Derpå lemnade gumman öfre våningen.
»Bestulen, plundrad!» pustade procentaren, sjunkande
ned på kassakistan; »förbannade vare de klor, som öppnat
detta lås och röfvat till sig den egendom jag genom ett helt
lifs mödor och försakelser förvärfvat!... Men jag skall vaka
här natt och dag, och ve den som sträcker fingret mot
denna kista, mitt allt, det enda verkliga som finnes här på
jorden!»
För den girige är det närvarande allt; han har ej tid
eller blick för det kommande eller det förflutna.
Han öppnar sitt skrin, och när han skådar deri, ser han
alla verldens njutningar och fröjder. Han ser vänskap,
kärlek, ära och makt, utan att för dess vinnande offra en enda
fyrk, utan att för dess njutande nöta den ringaste fiber.
Trogen sitt guld, liksom prägeln sitt mynt, är han
sammangjuten och ett med det. Kasta guldet i degeln,
som står på sin eld, och han skall störta sig efter midt i
den glödande massan.
Ungefär en månad efter samtalet mellan de begge
kusinerna i det röda huset fick klockaren Malm för första
gången besök af kommissarien Brodén. Ehuru denne redan
flera år bott inom samma skeppslag som klockaren, hade de
likväl ej haft umgänge med hvarandra.
Kyrkan var lika litet i den enes smak som Röda huset
i den andres, och Malm, ehuru långt ifrån att vara
förmögen man, behöfde aldrig låna pengar på pant.
Men klockaren hade många gånger mött kommissarien
ute på vägarna, hvarvid de helsat på hvarandra och kanske
äfven vid sådana tillfällen vexlat några ord, utan att
bekantskapen derigenom blifvit förtroligare.
Malm, som icke på två månader sett mannen i Röda
huset, syntes nu förvånad, icke just öfver besöket, men
öfver den fullkomliga förändring kommissariens yttre
menniska inom så kort tid undergått.
Den nyligen så kraftfulle mannen var nu en skinntorr
gubbe med grått hår, långt, grått skägg och matta, men
dystra ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
