Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mäta golfvet med sina steg. »Ni ville följa mig, ni ville se
hvar jag... ni sade ju att ni ville se hvar jag gömmer...»
»Nå,» inföll klockaren i sin ordning, »skulle ni inte
för ert eget bästa kunna våga försöket och förtro er åt en
man, som haft stora medel om händer och likväl aldrig
bedragit någon på ett enda öre?... Detta må jag väl säga,
icke till mitt beröm, ty det är hvarje menniskas skyldighet
att ärligt förvalta hvad hon har under sin vård, men för
att söka öfvertyga er, att ert förtroende till mig ej i ringaste
mån skulle svikas.»
Procentaren dröjde en stund med svaret, synbarligen i
den våldsammaste strid med sig sjelf.
Ändtligen stannade han framför klockaren med ett
utseende, hvilket han bemödade sig att göra så lugnt och
gladt som möjligt.
»Nog har jag det största förtroende till herr Malm,»
sade han, »och jag vet verkligen ingenting som jag inte
skulle kunna förtro er... men... men jag tror att jag denna
gång ej behöfver besvära, ty på det hela taget är det bara
småsaker jag under sömnen förlägger, ehuru det kan vara
af något värde för mig... Jag kommer just nu ihåg ett
ställe strax utanför grinden, som jag ännu inte undersökt...
Ja der, der är det, nu mins jag det tydligt... Sådan åsna
jag är, som springer och besvärar folk med dylikt skräp!...
För all del ursäkta mig, min bästa herr Malm!»
Klockaren skakade på hufvudet. Han förstod alltför
väl, att procentaren icke allenast misstrodde honom, utan
äfven ångrade det förtroende han redan lemnat af fruktan,
att detta kunde på något sätt till hans, procentarens, förfång
missbrukas.
»Kom inte till mig förrän jag skickat bud,» bad den
nye Harpagon, i det han med en bönfallande röst slöt
klockarens ena hand i sina magra, fuktiga händer; »besvära sig
inte med att gå en så lång och tråkig väg... Det vore
verkligen fasligt, om herr Malm skulle komma utan att jag
skickat bud, ty är jag ej herrn till mötes på landsvägen,
kunde mina hundar, de bestarne... si jag har måst släppa
dem lösa, de vilja inte längre stå i band... de äro för
svåra af sig, de bita alla de få väderkorn på... jag har
redan haft mycken olägenhet för deras skull... Vid nästa
ting får jag visst plikta rätt betydligt för dem, och plikten
är alltför hög, tycker jag... Hvem kan rå för, att en hund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
