Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Visst måtte hon ha det, kära Sara.»
»Om kommissarien i hela detta hus och öfver allt för
resten kan upptäcka andra trådar än dem jag bär på min
kropp, så vill jag vara skapt som en nors.»
»Det kan hon nog vara ändå... Så gå då och adjö,
kära Sara!»
Sara gick.
»Jag ville ändå att hon skulle taga sina bästa kläder,»
sade kommissarien med en viss tillfredsställelse, hvarefter
han gick upp i sin våning.
Kommissariens hushållerska och anförvandt mötte nära
Ensta gård gästgifvaren Alm, hvilken kom i spetsen för en
mängd bönder och drängar, alla försedda med hvarjehanda
eldsläckningsredskap.
»Mamsell, som kommer norr ifrån,» ropade Alm emot
henne, »kan säkert upplysa oss hvar elden är lös.»
»Är elden lös?» frågade Sara.
»Ja visst... har ni inte blifvit det varse förut?»
»Nej, och inte heller har jag mött någon på vägen
som sagt mig det... Hvar brinner det?»
»Det är det man inte vet,» svarade gästgifvaren, »men
från Ensta gård syntes det som om elden brutit ut invid
kommissariens gård.»
»Kommissariens gård!» upprepade Sara med
förskräckelse; »men jag kommer ju nyss derifrån.»
»Ni ämnade er till Ensta?»
»Ja, för att hemta en apoteksflaska, som kommissarien
sade sig ha der från Stockholm.»
»Hvarken flaska eller något annat har kommit till Ensta
för kommissariens räkning,» försäkrade gästgifvaren.
»O, du min lefvande skapare!» utbrast gumman,
gripen af en aning. »Om det skulle... skyndom, skyndom!»
När kommissariens hushållerska jemte de andra
framkommo till kommissariens gård, funno de icke mera det
Röda huset.
Men ur askan deraf uppstego här och der lågor, kring
hvilka kommissariens begge hundar sprungo under vildt
skall och med hängande tungor, lika röda som lågorna.
Elden hade äfven fattat i den höga omhägnaden.
Vid gräfning i askan fann man lemningarna af en
menniskokropp samt en nära liggande bösspipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
