Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»God middag!» helsade hon tillbaka, men visst icke
med vänlighet.
»Jag har ofta gått förbi kommissariens gård,»
underrättade Konrad.
»Såå.»
»Och då har jag alltid tänkt på en och samma sak.»
»Och hvad skulle det vara?»
»Att jag aldrig sett rök i skorstenen der på taket.»
Ett bittert leende sväfvade öfver gummans tunna läppar.
»Kokas det aldrig i spisen,» återtog Konrad, »reser sig
skorstenen blott för syns skull?»
Gumman betraktade den frågande med butter min.
»Det anstår icke ungt folk att gyckla med ålderdomen,»
svarade hon slutligen.
»Min egentliga mening,» fullföljde han, »var att fråga,
om det röker in i köket, ifall man lägger en hare på
stekspettet der inne?»
Dervid drog han upp ur skjutväskan en nyss skjuten
hare och räckte den öfver gärdesgården.
Gumman stod en stund tvekande.
»Är det herrns mening att få sin hare stekt i mitt
kök?» frågade hon med ett uttryck i rösten, som tydligen
lät förstå, att en så obillig önskan icke stode i hennes makt
att uppfylla.
»Nej, för ingen del,» skyndade Konrad att svara, ty
han förstod henne ganska väl; »i samma stund jag lemnar
haren ifrån mig, är den naturligtvis icke mera min.»
»Jag får den då till skänks!» yttrade den gamla med
glädje; »jag har aldrig ätit hare i mina dar.»
»Var då god och tag den,» uppmanade Konrad, »och
smaklig måltid, ty haren är nu som bäst.»
Gumman närmade sig gärdesgården, emottog haren,
smålog mot gifvaren och gick in i huset med sin fångst.
»Jag vet hvad procentaren skall göra, när han får se
den der haren,» yttrade Alm.
»Och hvad skall han göra?»
»Gräla på sin hushållerska för det hon inte fick en
hare till för jemna parets skull,» svarade Petter.
»Nåväl, härnäst ger jag henne maken,» svarade Konrad.
Också var det ej för sista gången samme välvillige
jägare stannade utanför samma gärdesgård och skänkte något
af sitt byte åt mamsell Sara, som så ofta hon hörde hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
