Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delen af sin kropp, tillkännagifvande på samma gång sitt
lidande och sin oförmåga att kunna hjelpa till med något.
Den unge byggmästaren hastade ögonblickligen till
vagnen och öppnade den dörren, som nu för tillfället vette
åt skyn, och drog snart fram ur djupet af vagnskorgen en
ung qvinna, afsvimmad och blodig i ansigtet.
»Åh, inte så farligt, Gud vare lof!» sade han efter en
blick på den afsvimmade. »På ögonblicket är jag åter.»
Derefter, och utan att i ringaste mån synas besvärad
af sin börda, tog han vägen till gården, men var snart,
såsom han utlofvat, tillbaka.
»Hur i himlens namn är det med henne!» ropade den
resande, seende den unge mannen återkomma tomhänd.
»Bara en svimning, som snart går öfver,» tröstade
Konrad; »hon är nu i vår gamla förståndiga hushållerskas
vård och blir snart bättre... Men huru är det med er sjelf,
min herre?»
»Jag är som jag vore mörbultad,» svarade den resande;
»måtte fan ta alla backar i Sverige!»
»Om han det ville göra, gjorde han oss verkligen en
himmelsk välgerning,» tillade Konrad; »men hur kan det
vara med kusken?»
Kusken började komma sig före.
»Aj, aj, aj! Jag är en förlorad menniska!» jemrade
sig denne.
»Befalde jag dig inte, din usling, att du skulle hålla
åt höger!» skrek husbonden.
»Då var det för sent, nådig herr grefve! Då voro vi
redan omkull,» stönade kusken. »Aj, min stackars hustru
och mina fattiga barn!»
Under samtalet mellan husbonde och tjenare arbetade
vår byggmästare för att få hästarna på benen, hvilket
slutligen lyckades. Derefter tog han ett tag i vagnen och satte
äfven den på sina fyra hjul.
Hade grefven och hans kusk icke varit upptagna af
egna bekymmer, skulle de ha häpnat öfver den lätthet och
hastighet, hvarmed den unge jätten ensam verkstälde detta
svåra arbete.
»Behagar nu grefven taga mig under armen,» sade
hjelparen i nöden, »så skall jag leda grefven in till mig, ty
det torde dröja, innan resan kan fortsättas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
