Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Både grefven och kusken befunnos vid närmare
undersökning ha sluppit ifrån det hotande tillbudet med blott
några skrubbsår och kontusioner, mera smärtsamma än
farliga.
Den unga damen hade vid vagnens kullstjelpning fått
ett högst obetydligt sår i hufvudet, och något af sitt fina
skinn hade hennes vackra näsa nödgats qvarlemna i
vagnskorgen.
Grefven och hans kusk måste emellertid hålla sig vid
sängen, den förre redan funderande på en motion, som vid
nästa riksdag ovilkorligen skulle framläggas på ständernas
bord, angående backarnes sänkning i allmänhet och
Bergabackens i synnerhet. Den senare, eller kusken, tog sitt parti
och somnade in, drömmande troligtvis om allt, utom om
hustru och barn, sedan faran väl var öfverstånden.
Den unga fröken skakade något på sitt vackra hufvud,
när hon i spegeln varseblef den stora, svarta musch, som
Danderyds kirurg fäst på hennes näsa, men tackade snart
af hela sitt hjerta försynen, som denna gång icke tillåtit
något värre.
Grefve *** tillhörde en af vårt lands äldre grefliga
ätter, men hade icke dess mindre vid 1823 års bekanta
riksdag stält sig i riddarhusoppositionens led under
Anckarsvärds fana.
Han talade från sin bänk med lätthet och hade, i
likhet med åtskilliga andra hans ståndsbröder, några vackra
liberala fraser på läppen.
Hvarför grefve ***, i olikhet med sina så konungskt
sinnade förfäder, öfvergått till den s. k.
riddarhusoppositionen, veta vi ej, och det kan också göra detsamma. Man
har haft skäl nog att betvifla tillvaron af någon verklig
liberal grund för detta slags opposition. Mången är, tyvärr,
liberal blott af oförmågan att lyda; hvarje annan makt än
egen är svår att fördraga; det finns blott ett enda medel
att undslippa den, och det är att herska sjelf. Men deraf
att man icke vill låta sig beherskas af någon, följer icke att
man sjelf förmår beherska andra.
För att kunna beherska verlden måste man ovilkorligen
först lyda och studera den. Men detta går icke så fort som
gradpasseringen vid gardet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
