Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefve *** var icke rik, men som han blott hade ett
enda barn, en dotter, var hans förmögenhet tillräcklig för
honom att lefva efter sitt stånd.
Trots sina liberala fraser, beklagade han sig ofta öfver
Carl XI:s reduktion, ehuru många voro af den tron, att
hans förfäder aldrig haft något att reducera.
Dottern, Marie Louise, var på sin tid Amarantens första
stjerna. Mången förnäm och numera gammal podagrist
torde vid minnet af henne för ett ögonblick glömma sina
plågor.
Grefven och hans dotter voro på väg till —näs, der
de ämnade tillbringa sommaren. Herrgårdens egare, en
gammal vän till grefven och som för tillfället vistades
utrikes, hade åt denne under tiden upplåtit hela byggningen
med dertill hörande park.
Den högvälborna familjen nödgades tillbringa natten på
Berga, der den inqvarterades så godt sig göra lät.
Konrads fader, den gamle byggmästaren, höll sig på
sitt sjukrum och visade sig ej. Men den unge byggmästaren
och den gamla hushållerskan på gården voro outtröttliga i
sina bemödanden att undfägna de förnäma gästerna och göra
deras ofrivilliga vistande på Berga så trefligt som möjligt.
Följande dagens sol uppgick klar och strålande.
Jorden, uppfriskad af gårdagens regn, skakade
vattenperlorna från sin gröna mantel och bjöd på vårblommor,
utslagna i morgonrodnadens första stund.
Fröken Marie Louise hastade ut och slog ihop händerna
af förtjusning, när hon såg den molnfria himmelen och
kände doften af vårens alla blomster.
Hennes unge värd tillbjöd henne blygsamt sitt sällskap,
i fall hon önskade det. Det förstås att hon med tacksamhet
tog emot tillbudet.
Han förde henne öfver de vackraste ängarna, genom
de rikaste lundarna, under det han slet från fälten hela
blomsterqvastar och gaf henne dem, utbytande de gamla
mot de nya, och gamla ansåg Konrad alla vara, som en
hel minut hvilat i den unga flickans hand. Hela ängars
blommor voro icke för mycket för så gudomliga händer.
Gud vet huru den gamla aristokratien bär sig åt för
att kunna presentera verlden så obeskrifligt hvita och luftiga
fingrar. Låt denna aristokrati helt och hållet krypa i skrinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
