Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nytt tvåstämmigt skratt. En annan än en
landtkavaljer skulle vågat vidröra den lilla svarta sidenmantillen
på frökens näsa!
Discipeln började nu. Men det oartiga klotet, trots
sin hala yta, ville jemt ner i rännan. Hvarken kung eller
hofmän ville falla ned och tillbedja. Det syntes nog, att
de voro af trä och icke af kött och blod.
Den sköna blef otålig, häftig och stampade ofta med
den lilla foten.
Men då hittade mästaren på att oförmärkt med sitt
finger vidröra klotet just då det ville ner i rännan och
gifva det en riktning, som hade till följd hela den
öfvermodiga oppositionsligans fall.
Nu blef det ett jubel, må man tro. Marie Louise
hämnades grymt. Hon fälde bataljon på bataljon, slog
kringskuren kung, slog kungen allen och spelade »tysk pott»
med lika färdighet som den svenska.
Slutligen utmattad af sina många segrar, nedsjönk hon
andtruten på en bänk. Men, min Gud, hvad hon hade
haft roligt! Hvad hon nu hade mycket att berätta för
väninnorna i Stockholms salonger! Slå rivaler ur brädet,
hvilken vacker flicka kan ej det? Men slå käglor? Jo, det
skall man se.
»Hvad säger nu fröken,» föreslog byggmästaren, »om
vi skulle bese min lilla modellkammare?»
»Ni har då också en modellkammare,» svarade fröken;
»det förstås att jag måste se den... Jag vill se allt på ert
trefliga Berga.»
De gingo in i den trefliga modellkammaren.
Hvad den var nätt, och hvad allt der inne var nytt
för den unga stockholmsdamen!
Hon såg väderqvarnar vid sidan af kungliga slott och
grekiska tempel midt bland svenska stall och logar.
»Hvad det här var intressant!» yttrade hon; »det ser
alldeles ut som leksaker.»
»Leksaker!» upprepade byggmästaren något
melankoliskt. »Allt det här är modeller för qvarnar, landthus och
annat, som jag redan byggt, samt för palats och tempel,
dem jag aldrig skall bygga.»
»Fröken har för öfrigt rätt,» fortfor byggmästaren;
»hvad är väl allt det här annat än leksaker mot de
mästerverk den höga solen sedan sekler bestrålat!... Hvad jag på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
